- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
513

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eftergustavianska tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

isynnerhet, som skall tjäna till herr adjunktens exclusion». Dessutom
var Höijer medlem av Juntan samt vän med Silverstolpe och Järta.
Och till all olycka inträffade i november några studentoroligheter,
över vilka Gustav Adolf blev ursinnig. Han avsade sig kansleriatet,
och för att riktigt visa universitetet sin onåd utnämnde han
Högmark i stället för Höijer. Därmed var denne, efter vad man trodde,
för all framtid oskadliggjord, och han anträdde nu en resa till
utlandet, som varade i två år. I Uppsala hölls en storartad
avskedsfest för honom, och vid denna voro — skriver Adlerbeth i ett brev —
»verser författade, som jag såg, men önskar ingen annan får se».
Hyllningarna fortsattes i Stockholm och Norrköping. Han återkom
1802, begärde att offentligen få föreläsa, vilket avslogs, anhöll att
få utgiva en tidskrift, som också vägrades. Så dog lyckligtvis den
oduglige Högmark på sommaren 1808. Höijer uppfördes då ånyo i
första rummet, och innan Gustav Adolf hunnit utnämna någon annan,
blev han avsatt den 13 mars 1809. En vecka senare var den nya
regeringen färdig med Höijers fullmakt. Tyvärr hade man dröjt för
länge. Under tio år hade den första, verkligt filosofiska
begåvningen i Sverige varit dömd till overksamhet, och nu avled han
kort efteråt, 1812.

Omkring 1800 hade således Silverstolpes, Järtas och Höijers
opposition dräpts genom maktspråk från tronen, och under återstoden
av Gustav Adolfs regering »var allt lugnt i Schipkapasset».
Händelserna 1809 visade, att det blott var lugnet före stormen.

Det tyska inflytandet.



I Juntan fortlevde således den gustavianska upplysningens
frihetsidéer. Men Juntan, särskilt Höijer och Silverstolpe, förberedde
ock i flera punkter den följande romantiken, ehuru Juntans ledande
män efter 1809 snarast kommo att intaga en fientlig ställning till
fosforismen. För den gustavianska tiden hade det, praktiskt taget,
blott existerat en enda litteratur: Frankrikes. Under 1700-talets båda
sista decennier hade emellertid de litterära maktförhållandena i
Europa högst betydligt förändrats. Efter Voltaire och Rousseau,
som båda avlidit 1778 och 1784 åtföljts av Diderot, ägde Frankrike
icke längre någon första rangens författare, England lika litet — om
man undantager den utanför England ej uppmärksammade Burns —
och i stället hade det förut så föraktade Tyskland vuxit upp till en
stormakt inom diktkonst och filosofi. 1781 hade Kants Kritik der
reinen Vernunft utkommit, 1794 Fichtes Wissenschaftslehre, 1797
Schellings Ideen zu einer Philosophie der Natur, och genom dessa tyska
tänkare hade filosofien inletts i helt andra banor än upplysningens.
Ännu mera betydande var den litterära utvecklingen. Goethe, som
börjat såsom en Stürmer und Dränger och utanför Tyskland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free