Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokhandlare» — den senare kvickheten var riktad mot Silverstolpe.
Till en del tack vare Christiernin blev därför kantianismen ganska
populär, både Stockholms-Posten och Extra-Posten innehöllo
välvilliga artiklar om den nya filosofien, och Litteraturtidningen, Journal
för svensk litteratur och Läsning i blandade ämnen blevo snarast
organ för den »kritiska» filosofien. Även vid Lunds universitet fick
kantianismen 1795 en målsman i Lars Peter Munthe, som sedan
tio år tillbaka där var professor i praktisk filosofi, och i Åbo blev
den unge Franzén dess introduktör. Över huvud fick kantianismen
blott en enda mera betydande motståndare i Sverige,[1] och det var
Leopold, som i Adlersparres Läsning införde en vidlyftig kritik av
Kants Metaphysik der Sitten, på vilken Boëthius svarade. 1802
skrev Leopold ytterligare Idéer till en populär philosophi öfver Gud
och odödlighet, som visserligen står på upplysningsfilosofiens grund
och är riktad mot Kant, men som å andra sidan dock nog tagit
vissa intryck av denne. Det, som stötte Leopold, var den tyska
filosofiens barbariska terminologi: »Man kan ej för mycket misstro
klyftigheten. Där hon ej behövs, vartill tjänar hon? Där hon behövs,
räcker hon ej till. Men man har kallat klyftigheten grundlighet,
liksom man kallat pedanteriet lärdom och bigotteriet gudsfruktan.»
Sitt intresse för filosofi bibehöll Leopold under hela sitt liv, och
bland hans efterlämnade papper befann sig en avhandling i tre
delar, av vilka den sista, Doktor Godmans vishetslära, innehåller
hans livsfilosofi. Av K. R. Geijer, som ägnat den ett ingående
studium, sättes den mycket högt och betecknas såsom det mest
betydande alstret av den svenska upplysningsfilosofien.
Redan omkring 1800 hade emellertid kantianismen segrat, och
det var i den tyska filosofiens skola, som den generation
uppfostrades, som 1809 skulle framträda inom litteraturen. Den man,
som för denna generation hade den största betydelsen, var Benjamin
Höijer. Jag har redan haft tillfälle att tala om honom i samband
med reaktionen under Gustav Adolfs tid. Men hans plats är icke
inom den eftergustavianska litteraturen. I stället är han
portalfiguren för den nästa litteraturperioden, och hans insats behandlas
bäst i sammanhang med romantikens äldsta historia i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
