Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller andligen, Lidner 1793, Kellgren och Bellman 1795, Thorild
hade gått i landsflykt, Gyllenborg hade redan länge varit andligen
död, Oxenstierna publicerade väl sina äldre dikter, men för sent,
och gjorde nu inga nya insatser, och president i den vittra
republiken hade Leopold
blivit. Frånser man honom,
fru Lenngren och Franzén,
möter man blott författare,
som på sin höjd äro
medelmåttor, och till detta
förhållande var Svenska
akademien icke utan all
skuld. Mot Kellgrens
protest hade Gustav III
fasthållit, att
akademikernas skrifter skulle utgöra
mönster, och de årligen
utlysta tävlingsämnena stodo
onekligen på en föråldrad
ståndpunkt. Man fick nu
skörda frukterna av
stiftarens estetiska
efterblivenhet, och akademien
framlockade en
drivhuslitteratur, som var sorgligt blottad
på originalitet: torra
lärodikter och skaldebrev, som
mycket snart rönte det
förtjänta ödet att alldeles
bortglömmas. 1792 var ämnet Skaldebref till dem, som söka ett odödligt
namn. Två tävlingsskrifter hade inkommit. Den ena kunde
akademien icke utan förtjusning åhöra och fann i den en förtjänst såväl till
tankarnas sanning, styrka och finhet som ock till stilen. Författaren,
notarien Isak Reinhold Blom, en trogen Leopoldimitator, fick ett
dubbelt pris, och även författaren till det andra skaldebrevet, Axel
Gabriel Silverstolpe, erhöll stora guldmedaljen. 1793 fick Johan
Stenhammar priset för en sång över segern vid Svensksund, och året därpå
erövrade han samma belöning för en dikt: Religionens
nödvändighet för samhällens bestånd, som berömdes såväl för dess filosofiska
styrka som för de rörande och känslofulla drag, som inblandats.
 |
| Daniel Boëthius. Kopia efter P. Krafft d. ä. Västmanland-Dala nation. Uppsala. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
