Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkomma. De båda följande åren kunde intet skaldepris utdelas.
Sedan började åter utdelningarna, och nya skalder framträdde:
Anders Kullberg, Johan David Valerius, Michael Choræus, något
senare Per Adam Wallmark, vars 1804 belönade prisdikt Handen
sedermera blev ett så tacksamt föremål för den nya skolans gyckel.
1805 fick Wallin icke mindre än två pris: stora guldmedaljen för
Uppfostraren och andra priset för några översättningar från latinet.
Sällskapsvisan.
Det var framför allt mot denna akademiska epigonpoesi, som det
yngre släktet sedan vände sig. Men jämte denna av akademien
omhuldade poesi fanns det även en annan. Om den politiska
frihetsvisan har jag redan talat. Frånser man Järtas dikt, står den
estetiskt ej vidare högt. Vida bättre är tidens sällskaps- och
dryckesvisa, och man begår säkerligen en orättvisa, om man jämför den
med Bellmans. I så fall blir den tam och blek, utan den orgiastiska
kraften. Tegnér hade nog alldeles rätt, då han skrev om Valerius:
»Det är för mycket toddy och för litet champagne i hans
dryckespoesi. Om Bellmans idylliskt-bacchanaliskt-poetiska världsåsikt har
han intet begrepp.» Men någon dylik orgiastisk dikt avsåg icke
Gustav Adolfstidens sällskapsvisa att vara. Den var ett uttryck för
den eftergustavianska tidens lynne, och denna tid fostrade inga
heroer som Fredman; snarare gick den i Mowitz-stilen. Man har
kallat sällskapsvisan en resignationens poesi. Man fick ej längre
sysselsätta sig med »Polens affärer», och man sökte då sin tröst i
glaset och i ett opolitiskt sällskapsliv. Detta är nog en
konstruktion. Genomsnittsmänniskorna i början av 1800-talet kände sig,
såvitt man kan se, ej särskilt olyckliga, och om så varit, motsvarade
stämningen nog den, som omtalas från Wien under det sista
världskriget: sehr pessimistisch, aber auch ganz gemütlich. Beskow har
i sina levnadsminnen mycket levande skildrat denna tid. Det var
— säger han — sällskapssångens och vismelodiens gyllene ålder,
och det var ett glatt liv, som då fördes. Det mest brukliga vinet
var portvin, varmed engelsmännen under kontinentalsystemets tid
försågo Sverige, då inga franska varor kunde införas. Från samma
tid härstammar bruket av jamaika och rom, och en ny dryck, som
hastigt vann popularitet, var toddyn, som också besjöngs av Valerius.
Något efter revolutionen var den unge Beskow med om en middag,
som efter den sedvanliga kappkörningen på Brunnsviken hölls på
Stallmästargården av den eftergustavianska tidens veteraner:
»Middagen öppnades därmed, att Rålamb (hovstallmästare) såsom preses
ringde samman med brännvinsglasen och ropade
Lamä — lamä — lam!
Bacchus lockar sina lamm,
Kommen, barn, till källan fram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0597.html
