Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdalers tillökning i sin pension och survivance efter Wilde och
skriver nu på Helmfelt.» Han beklagar blott — fortsatte Kellgren
i ett kort därefter följande brev — »att han ej är adelsman, det
enda, som hindrar honom att supera hos kungen. — — — Han
öser beröm på kungen och de stora, har en ganska god hälsa och
gör säkert mycken lycka, om han kan bära den han har, varom
många och bland dem Rosenstein mycket tvivla. Han lever med
kungen på helt familjär fot. Första gången han presenterades,
reciterade han utantill med full deklamation och gester Min bleka hy
rättfärdigad[1], varav kungen blev så förtjust, att han frågte honom
själv, var han hade fått så goda fasoner. Du kan tro, hur Sekten
förente sig att röka honom i näsan. Thorild själv utropade: Han
är nu här, han, som skall bliva en basun av mina gudomligheter. Men
som han tycks fattat det rådet att endast bli sin egen basun och
redan bemött småherrarna med mycken hauteur, tror jag rökelsen
innan kort lär förbytas i gatsmuts.» Den sista spådomen slog,
såsom vi sett, in, ehuru det ännu dröjde några år, innan kriget mellan
Leopold och Thorild utbröt. Med Kellgren blev den nye
hovmannen aldrig intim. Kellgren drog sig tillbaka från hovet och
överlämnade frivilligt platsen åt Leopold. För dennes karaktär
hyste han tydligen en djup ringaktning, ehuru han efter bästa
förmåga i några brev försökte — med i detta fall svagare krafter —
returnera alla de artigheter, som Leopold slösade på honom; dylika
fraser lågo ej för Kellgren, och i breven till sina vänner kan
Kellgren ej låta bli att skämta med den sirlige och fåfänge Leopold.
Ett till Clewberg, 1790, är ganska belysande. Han omtalar där,
att Leopold skulle gifta sig med »en flicka om några och trettio
år, som varit mycket fattig, men som nu skall ha ärvt en 4,000
riksdaler. Hon skall för övrigt vara beskedlig, förnuftig och fordom
ha varit vacker. Vidare sägs hon vara syster till drottningen.[2] Efter
all apparence är det denna alliance med konungahuset, som frestat
vår broder. Annat skäl kan jag ej se, ty han bekänner själv, att
han alldeles inte är kär, vilket jag ganska lätt har att tro, ty efter
min tanke har den mannen aldrig haft annat motiv till sina
gärningar än vanité. Detta giftermål är ännu en ganska stor
hemlighet. Rosenstein har förtrott mig den sub rosa silentii och med
edeliga protestationer att ej yppa den för någon utom dig. Han
är den ende — jämte Lehnberg och Sjöberg och ett par 100 andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
