Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner som fått detta förtroende. Också känner det ingen utom
hovet, staden och teatrarna — — —. Han har sagt, att han ämnar
ge dramatiska teatern en översättning av Semiramis, som legat i
hans gömmor nästan färdig, sen han som student var i Uppsala. Det
är samma översättning, som han sagt i 12 år för mig själv och alla
människor, att han brände i förtvivlan över min kritik på hans ode.
Den karlen minns allt, undantagande vad han själv säger och gör.»
Leopold såsom hovpoet.
Leopold hade emellertid gjort en svindlande hastig karriär. Den
27 januari 1786 skrev han sitt brev till Kellgren med bön om dennes
förord. Han var då knappt mer än en student. Men månaden
därpå var han installerad på slottet, gunstling, och i juni valdes han
in i Svenska akademien. Även för hans ekonomi sörjde Gustav III.
Han blev konungens bibliotekarie med en lön av 300 rdr specie,
fick en pension ur konungens handkassa på 100 och en från
Akademien på 150 rdr specie, varjämte han från nummerlotteriet
uppbar 333 rdr specie eller tillhopa 883 rdr specie (= 3,532 kr.)[1] jämte
fri bostad och fritt bord. Leopolds klagomål, att man ej
ekonomiskt lönat hans tjänster, voro således ganska obefogade. Av alla
denna tids författare stod han konungen närmast. Mina samtal —
skrev han sedermera — »jag vet ej huru, hade den lyckan att
behaga konungen. I sex års tid, med undantag av tvenne kampanjer
och några resor, hade jag den nåden att merendels utgöra Hans
Majestäts aftonsällskap och att, i trots av en redan förstörd hälsa, gå till
sängs på förnämt sätt klockan 4 om morgnarna.» Han hade blivit
Gustav III:s poeta laureatus och skrev såsom sådan en hel följd av
dikter till konungens ära, under det att Kellgren icke skrev en enda.
Dessa Leopolds panegyriker kunna indelas i två grupper. De
flesta äro halvt skämtsamma: I Göteborg (1788), skaldebreven
över slagen vid Uttis, Svensksund och Fredrikshamn, och Leopold
har här en överlägsen förmåga att säga artigheter och smickra
konungen så, att detta smicker ej förfaller vedervärdigt, utan blott
spirituellt och graciöst. Den andra gruppen utgöres av pompösa,
retoriska dikter — Sång öfver sjö-segern vid Högland, Häfdernas
röst — i vilka han vill vara »sublim», och i dem kommer Leopolds
svaghet såsom poet fram. När man lyckats begripa de tillkrånglade,
abstrakta omskrivningarna, visar sig innehållet ganska magert. Hans
kanske mest betydande dikt under denna tid var den, i vilken
han bad om nåd för Anjalamännen. Den är enkelt skriven, med
verklig värme, och Leopold visste helt säkert, att han här vädjade till
[1] Detta var ungefär en dubbel professorslön. Denna varierade efter
spannmålsprisen och var under denna tid lägst 389 riksdaler, högst 570. För att bedöma den
tidens penningvärde kan ju detta tjäna som en jämförelsepunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0611.html
