- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
543

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stycket trycktes med ett företal av översättarinnan, vilket är ganska
karakteristiskt för hennes dåvarande ståndpunkt. Liksom fru
Nordenflycht bryter hon här en lans för kvinnans rätt att deltaga i
kulturarbetet: »Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen av
dem, som bestrida
fruntimren all rätt att deltaga
i vittra övningar och
därföre kanske tycka, att jag
genom detta företagande
överskridit den gräns, man
egenvilligt satt för mitt
köns snille», men —
tillfogar hon — jag hoppas,
»att uti en Gustav III:s
upplysta tidevarv denna ej
mindre än många andra
fördomar, som ännu fjättra
våra begrepp, lyckligen få
sin bane och fruntimren
även vinna mera utrymme
för själens förmögenheter,
än man hittills velat unna
dem».

illustration placeholder
Anna Maria Lenngrens fader, Magnus Malmstedt.

Pastell.


Under denna tid älskade
man att göra litterära
»porträtt» av sig själv och sina
vänner. Även fru
Lenngren har i ett brev (1778)
målat ett dylikt
självporträtt: »Jag är kär i poeteri
och har ganska lätt för
att rimma, men lik många av mina comtemporainer har jag som
oftast svårt efter tankar. Jag skriver ändå, och när jag felar mot
konstens fina regler, skyller jag på mitt köns medfödda svaghet.
Hittills har ock denna enskyllan lyckats för mig, men sedan jag i
överdåd braverat könets préjugé och melerat mig med några latinska
glosor, fruktar jag, att jag hädanefter blir dömd utan medömkan,
om jag är allt för svag. Man borde likväl skona mig för hårda
omdömen, ty jag har själv ingen hård själ eller elakt hjärta;
åtminstone inbillar jag mig så.»

Första dikter.



Den svenske författare, som tyckes hava gjort det starkaste
intrycket på den unga skaldinnan, var Dalin, och till sina bästa dikter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free