Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bodde där: »Jag darrade som ett asplöv, innan han kom ned; en
sådan vördnad hade jag för Messiæ sångare.» Efter en färd på
Rhen och genom Belgien och Holland kom han i november till
Paris. Liksom andra unga män av hans ålder svärmade också han
för den franska revolutionen, men efter
någon tid fann han, att fransmännen själva
voro ganska utledsna på sin s. k. frihet: »Jag
föll liksom ned ifrån skyn, när jag inte en
gång i Paris fann den republikanska anda,
den esprit public jag väntat. Ungdomen
isynnerhet är alldeles fördärvad och
självsvåldig.» Men han tröstar sig med, att efter
febern kommer mattigheten, och han tillägger
karakteristiskt: »En sund religion, en renad
kristendom vore i min tanke ett icke
föraktligt medel att återställa ro och bättre seder.»
 |
F. M. Franzén,
Silhuett i tusch, Kungl.
Biblioteket. |
Om den franska litteraturen uttalar han i
reseanteckningarna åsikter, som stå Thorilds
ganska nära. Fransmannen är kvick, livlig,
men har ej sinne för ömhet och oskuld, och
man har orätt, då man kallar svenskarna
Nordens fransmän. Vår kvickhet är icke naturlig, är en
efterhärmning efter fransmännen. »Har naturen givit oss
champagnevin? Vad vi ha, är inkommet och hade icke bort inkomma.
Hade vi före Gustav III minsta tycke av fransoserna? Ställde
icke han allt på fransyska foten?» Men även om vår vitterhet därav
lidit, har den dock ej fullständigt böjt sig under det franska oket.
I satiren var Boileau Gyllenborgs mönster. Men han är icke så
fri, hög och ädel som Verldsföraktarens skald. »Creutz’ Atis och
Camilla skulle ingen fransos skrivit. Kellgren är fransysk. Skulle
någon fransos skrivit Inbillningens värld? Är icke hans Gustaf Wasa
av helt annan ton än Quinaults operor?» Även Leopolds Oden har
hos sig något götiskt. Ett folk bör liksom den enskilda människan
utveckla sina egna krafter. Den engelska, den tyska, den italienska
poesien är ju alldeles skild från den franska. Skall då den svenska
slaviskt släpa sig fram i den fransyskas spår? Har naturen så
vanbildat oss, att vi måste avtryckas i en fransk form, innan vi kunna
sägas ha en mänsklig skapnad? Den fransk-klassiska tragedien kan
han icke längre sentera: »Antingen det varit aktörernas skull eller
någon annan orsak, så har jag ännu aldrig fällt en tår vid en
fransysk tragedi, då däremot vid en medelmåttig dram vid
medelmåttig aktion det ganska lätt händer.» Av annan art är Diderots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0646.html
