Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äktenskapet blev lyckligt, och i viss mån blev hon hans Selma. Under
förlovningstiden skrev han till henne: »I poemet till Selma, ehuru det
är blott en dikt och författat för fem år sedan, hade jag ren en art
aning av dig. Jag drömde om en så god, oskyldig och öm flicka
som du, och nu har min dröm blivit sannad i dig.» Snarast synes
det, som om hon på sig kunnat tillämpa en annan dikt i
Selmacykeln, Ynglingen och mannen, som 1794 tryckts i
Stockholms-Posten. Ynglingen utvecklar där sin längtan efter den överjordiska
kvinna, om vilken han drömt. Men mannen svarar:
Denna luftiga gudinna,
Unge dåre, sök du den.
Jag tar denna goda kvinna,
Denna matmor, denna vän.
Franzén hade tydligen resignerat. Lilli Roos blev för honom ej
den Selma, om vilken han drömt, utan i stället en god matmor
och en vän. Hon dog i mars 1806, och i en kort därefter författad
dikt skrev Franzén:
En gång dock lik den först skapta Eva
Skall hon möta mig, ännu min brud.
Med det hoppet endast vill jag leva,
Med det hoppet vill jag dö, o Gud!
Karakteristiskt för Franzén gifte han likväl redan efter ett år om
sig — denna gång med Choræus’ änka, som ehuru hon endast var
tjugosju år, varit gift två gånger förut. Även det äktenskapet blev
lyckligt, och då hon 1829 avled, förblev Franzén endast två år
änkling, varefter han tog sin tredje hustru. Denna historia erotica
har ju obestridligen en nyans av komik, men den ger oss kanske
bäst Franzéns personlighet. Man finner ganska snart, att kärleken
i hans liv spelat en vida mindre roll än hemmet. Vad han i det
praktiska livet framför allt åtrådde, var ett hem, men den kvinna,
som skulle bilda medelpunkten i detta, hade han aldrig strängt
individualiserat, och hans änklingssorger blevo därför aldrig
långvariga. Han hade aldrig älskat såsom en man, utan har endast
drömt såsom en yngling, nästan såsom en gosse, och det är detta,
som gör hans första dikter så tjusande. Hans svärmeri är rent,
oskuldsfullt, har redan något av romantikens längtan efter »den
blåa blomman». Den bild, hans dikter ge oss av Selma, har inga
fasta konturer eller individuella drag, hon är den unga flickan, som
endast skymtar förbi liksom i en dröm, något av den första kvinnan,
och för den främsta Selmadikten, Människjans anlete, har Franzén
lånat både färgerna och hela det paradisiska sceneriet från Miltons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0653.html
