Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leopolds kritik.
Till granskare av de inkomna tävlingsskrifterna utsågos Leopold,
Edelcrantz, Oxenstierna, Gyllenborg och Sjöberg, och dessa
förenade sig om ett yttrande, som med all säkerhet var formulerat av
Leopold: Täflingsskriften nr 3 (Franzéns), »som syntes vara av en
författare med verkligt snille, avvek likväl i så betydlig måtto från
den antagna smaken, att den svårligen utan rättelser och med vissa
villkor kunde erhålla priset». Vid akademiens sammankomst
utvecklade Leopold utförligare sin mening. Han saknade den plan,
som han önskat finna. Dikten innehöll endast den svenska
skaldekonstens historia, ganska litet om Creutz såsom skald och intet om
hans övriga förtjänster. Planen borde därför utvidgas, ty det var
icke Creutz’ poetiska förtjänster, som borde utgöra det enda ämnet
för en dikt till hans ära. Även hans ämbeten och hans
levnadsöden hade bort behandlas. Man måste giva Castrén fullkomligt
rätt, då han om denna Leopolds fordran skriver: »Det berättigade
i en sådan önskan kan starkt ifrågasättas. Vid behandlingen av en
person sådan som Creutz måste diktningen spela huvudrollen, och att
fordra av poeten, att han skall karakterisera också hans
verksamhet på alla andra områden är pedanteri»; i varje fall skulle det då
hava varit »ett logiskt fel i dispositionen att inleda en dikt om
statsmannen, människovännen och diktaren Creutz med strofer, som
blott hänföra sig till litteraturen».
Viktigare var Leopolds följande anmärkning, som gällde stilen,
ty här hava vi i en skarpt tillspetsad form upplysningsfilisterns
kritik av romantiken. Att starkt verka på inbillningen och känslorna
har väl alltid varit poesiens syfte. Men skalden kan här göra sig
skyldig till tvenne olika slag av överdrift. »Det ena synes bestå i
valet av vissa rysliga eller vilt sinnliga tavlor och föreställningar,
vilka väl kraftigt verka på inbillningen och känslorna och kunna således
väl förtjäna namn av poesi, men endast för tider av mindre
filosofisk upplysning eller för folkklasser av en råare inbillning. Till
detta slaget tyckas mer eller mindre höra målningarna i den första
Strofen av Rota, som lopp tjutande kring heden, och skalden, som stod
på klippan med håren åt skyn och vars harpa stormade som
nordanvinden, under det att bloden av de slagne kämpar stänkte opp
däruppå längst nerifrån slaktningsfältet, målningen i andra strofen av
spöken, som vinka med blodiga kors i handen, målningen i den
tredje av forna bragder och obesjungna hjälteskuggor, vilka (för att
nyttja det egentliga ordet i stället för det poetiska) spöka
midnattstiden i Sveriges gamla riddarsalar, äntligen även målningen i den
femte strofen av gasten, som svänger Karlavagnen, spöken, som i
deras vita svepningar uppstiga ur graven, och älvor, som dansa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0658.html
