Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månskenet. Denna slags poesi, änskönt kraftigt verkande på
folkmängdens inbillning, var likväl aldrig varken Horatii eller Popes
eller Voltaires. Den var några forna skottars, förmodligen även
andra råa folkslags, och har blott i senare tider blivit av några
tyska skalder återkallad Pope har i sin bekanta klosterheroid
— man måste tillstå det — några drag, som likna de anförda. Men
det är där den upprörda nunnan, som talar, ställd mitt i den djupa,
vidskepelsens rätta hemvist och tidpunkt. Här är det skalden själv,
som talar, ställd på avstånd ifrån de ämnen, han målar, och utan
all hänförelse varken av affekternas eller fördomarnas välde. Lägg
till, att själva nunnan uttrycker sig med den varsammaste
återhållsamhet.» Leopolds följande anmärkningar — mot det alltför ymniga
bruket av bilder och mot versifikationen — äro av mindre vikt.
Det resultat, till vilket han kom, var, att poemet väl kunde
prisbelönas, men blott med villkor »av ändringar i de ställen, där versen
var oharmonisk eller författaren avvek från de godkända och genom
alla åldrars samstämmande omdöme fastställda regler, vilkas
iakttagande och vård även så mycket tillhörde akademien som
skyldigheten att uppmuntra snillen». Akademiens beslut fattades i
enlighet härmed. Franzén gav sig nu tillkänna och förklarade sig väl
villig att göra ändringar, men gjorde därvid en viktig reservation.
En fordran — skrev han — ser jag ingen möjlighet för mig att
uppfylla. »Akademien tyckes fordra en filosofisk poesi i de skrifter,
hon belönar. Jag känner hos mig ingen styrka att ens våga ett
försök i den stilen. Jag hittar i mitt huvud snarare en bild än en
tanke. Följande min naturliga fallenhet har jag tillika tröstat mig
med Horatii: ut pictura poesis. Vad jag således kan lova akademien
är blott att rätta förvirringen i bilderna, oriktigheten i uttrycken
och svagheten i versfallet och att tillika söka att närmare vidröra
greve Creutz’ förtjänster och i allmänhet göra bruk av akademiens
anmärkningar. Men att göra ett poem filosofiskt, som var ämnat
blott till en målning — det står ej i min makt.» Med detta svar
lät akademien sig emellertid nöja, och Rosenstein antecknade i
protokollet, att Franzén förklarat »sig benägen att i allt efterkomma
akademiens önskan» — således ej fullt detsamma som Franzén
skrivit — och akademien, som »således såg det villkor antaget,
som hon fästat vid priset», beslöt då, att detta skulle tilldelas
honom. Med några i hast företagna ändringar — Franzén hade
nämligen kommit till Stockholm — upplästes sedan poemet på
högtidsdagen. Sedan drog det om i icke mindre än fem år, innan det
— efter långa underhandlingar — trycktes i akademiens Handlingar,
och då hade det blivit ett väsentligen annat poem. De sjutton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
