- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
578

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han av Franzén med en på franska avfattad dikt, som hans
landsmän i senare tid helst önskat oskriven. Han var då sedan mer
än ett år tillbaka medlem av Svenska akademien, där han invalts
två veckor, innan han svor tsaren trohet. I samband med detta
inval uppstod frågan, huruvida han skulle stanna i Finland eller
flytta över. Hans vänner inom akademien drevo ivrigt på
överflyttningen och kunde lova honom Kumla pastorat i Närke. Men
Franzén var till ytterlighet tveksam. Karakteristiskt nog hade
patriotismen därvid ingen betydelse. Han kunde ju tveka, om det
var hans plikt att stanna i den erövrade landsändan eller förbliva
svensk. För båda alternativen funnos starka skäl, För Franzén
däremot existerade icke hela frågan. Det var endast de små,
privata synpunkterna, som spelade in. Hans skilsmässa från Finland
skedde »komprometterande lätt och smärtfritt» — såsom man kunnat
vänta av det barn, han var. Han hade — yttrar Castrén — »inga
betingelser att bli en tragisk person. Lika litet som han själv
någonsin lyckats dikta något verkligt tragiskt, lika litet finner man
i hans själsliv någon möjlighet för tragik. Hans känsloliv saknade
de stora djupen, där tragiken rör sig.»

Sista dikter.



1810 blev han kyrkoherde i Kumla, och 1811 flyttade han till
Sverige. Någon brytningspunkt i hans diktning utgör denna
överflyttning icke. Han skrev sedan en mängd stora, berättande dikter: Julie
de S:t Julien, Gustaf Adolf i Tyskland, Svante Sture eller Mötet i
Alvastra och Columbus, vilka tillhöra den ohjälpligt döda
litteraturen, och det var fortfarande endast såsom lyriker, som han kunde
göra någon insats. Han gjorde det dels genom sina psalmer, dels
genom Fannydikterna. De religiösa intressena hade för honom
blivit allt starkare och starkare, redan i Finland hade han diktat
flera psalmer, och i Sverige började han nu tillsammans med Wallin
arbeta på den nya psalmbok, som 1819 blev antagen. Franzéns
bidrag, en äkta och god religiös lyrik, ett uttryck för hans veka,
känsliga och barnafromma personlighet, behandlas emellertid
lämpligen i nästa del i samband med hela den religiösa väckelsen under
romantiken. De första Fannydikterna trycktes 1821 i
Stockholms-Posten, och i 1824 års upplaga av Franzéns Skaldestycken bilda
Selma- och Fannydikterna en poetisk cykel. De stå i ett visst
motsatsförhållande till varandra. Selma hade varit den unga kvinnan,
sådan som ynglingen drömt sig henne, Fanny däremot framställer
henne, sådan som hon kan te sig för den åldrande mannen. Franzén
uttrycker detta så, att Selma var Fannys moder, och cykeln avser
att framställa en ung flickas själshistoria, att följa henne från vaggan
till graven. Det är barnet, som i dessa dikter först får en plats i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free