Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss under skiftande former hos så olika författare som Almquist,
Runeberg, Rydberg och Strindberg. 1830 är således intet verkligt
gränsår, knappt heller 1838, och i denna del skola vi ej heller stanna
vid något av dem utan följa den äldre romantiken till dess slut. Några
kapitel hava här utmönstrats, emedan tiden 1810—1870 i dessa fall
lämpligast behandlas i ett sammanhang; dessa kapitel äro skolor och
universitet, drama och roman. Vidare har Almquist, ehuru
nyromantiker, behandlats i nästa del, emedan han såsom författare framträder
egentligen först efter 1830 och emedan hans verksamhet gärna bör
ses i samband med pressens och liberalismens historia under tiden
1830—1850. De religiösa rörelserna och de olika vetenskapernas
utveckling har jag i denna del sökt skildra i samband med de ledande
personernas biografier, emedan framställningen eljes skulle hava blivit
alltför splittrad.
* *
*
Revolutionen 1809.
Samma jubel, som den 19 augusti 1772 hälsat Gustav III, utbröt
också den 13 mars 1809. Det var — skriver Beskow i sina
Lefnadsminnen — »som hade en sten fallit från varje hjärta vid det med
blixtens snabbhet kring staden spridda ryktet, att Gustav Adolf blivit
skild från regeringen. Man tyckte sig efter flerårigt förtryck andas fritt,
alla utsikter ljusnade, man ansåg sig hava återerövrat ära och
självständighet, fäderneslandet skulle åter bli lyckligt. Den förste, som
bragte tidningen till vårt hus, var Stiernstolpe, som kom från
Lagerbrings expedition. Staden var i jubel. På värdshusen dracks och
hurrades för den lyckliga utgången. De unga kansliherrarna, som
varit invigda i sammansvärjningen (och de voro många), firade dagen
på Kastenhofs källare vid Gustav Adolfs torg och räckte ut glas
genom fönsterna åt de förbigående, även åt fruntimmer, att tömma en
skål för den efterlängtade befrielsen. Vädret var så härligt, att damer
gingo i schal som på en vårfest, vartill glädjens inre värme väl även
bidrog.»
Det föreföll således, som om den 13 mars skulle bliva inledningen
till en ny frihetens tidsålder i Sverige. Det blev tvärtom, ty i själva
verket började, efter endast några få år, en ny reaktionsperiod i
vår historia. 1809 års män hade haft en förunderligt ytlig
uppfattning av den politiska situationen i Europa, och den sinnessjuke
Gustav Adolf bedömde den i själva verket riktigare. Att de under
en så jämförelsevis kort tid fingo leda Sveriges öden, var därför en
ren lycka. Den mest framträdande bland dem, Georg Adlersparre,
var varken ett snille eller en karaktär, snarare despotisk, feg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0020.html
