Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu att samverka. 1815 framlade Alexander för kejsaren av
Österrike och konungen av Preussen ett program till en »helig allians»,
som också ingicks och som sedan biträddes av andra makter, även
av Sverige. I sin styrelse skulle Europas regenter låta sig ledas av
»den heliga religionens grundsatser, rättvisans, kärlekens och fredens».
Furstarna erkände, att de icke hade »någon annan härskare än den,
vilken ensam makten tillhör, d. v. s. Gud», och de skulle känna sig
såsom bröder, så att de »vid varje tillfälle giva varandra hjälp och
bistånd, anseende sig i förhållande till sina undersåtar och sina
krigsmakter såsom familjefäder». Alexander menade sannolikt ärligt, och
de övriga insågo fördelarna av en dylik skyddande förklädnad för
den absolutistiska politik, de ville driva. Så kom »den heliga alliansen»
till stånd, vilken onekligen duperade den allmänna opinionen — i
Sverige så betydande författare som Geijer och Stagnelius. Inom
den praktiska politiken hade själva alliansen mycket liten betydelse,
men den gav den våldsamt reaktionära stormaktspolitik, som nu
började, en ideell fernissa, och inom litteraturen kom den därför att
spela en mycket stor roll. Där kom det att gälla för eller mot,
upplysning eller reaktion.
Indragningsmakten.
Även den nya konstitutionen i Sverige berördes mycket hastigt av den
europeiska reaktionsströmningen. I det nyss citerade memorialet hade Järta skrivit:
»Utskottet är ock därom övertygat, att en sann medborgerlig anda icke länge
skall saknas hos ett ursprungligen fritt och manligt folk, som njuter en under
grundlagens helgd skyddad tryckfrihet, vars regeringsärenden offentligen
behandlas och granskas», och i Regeringsformens § 85 stadgades, att den
tryckfrihetsförordning, som konung och ständer gemensamt skulle fastställa, skulle såsom
grundlag anses. I den nästa paragrafen definierades denna tryckfrihet: »Med
tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga
makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför
straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt
lugn, utan att återhålla allmän upplysning.» Året därpå antogs denna nya
grundlag, som utfärdades den 9 mars. I själva verket innehöll den, delvis på grund
av prästeståndets inlägg, ganska många restriktioner, som i det följande fingo
betydelse. Så förklarades »förnekelse av den rena evangeliska läran» såsom en
straffbar handling, likaså »lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till
allmänhetens förvillande och förledande» — en onekligen mycket tänjbar paragraf.
Och redan 1812 fick den nya tryckfrihetsförordningen en högst väsentlig
inskränkning — möjligen motiverad av det ytterst ömtåliga politiska läget, men alldeles
lagstridig, ty en förändring av någon paragraf i en grundlag skulle antagas av två på
varandra följande riksdagar. Det var den s. k. indragningsmakten, som nu kom
till: »Anser hovkansleren — heter det — ett dagblad eller periodisk skrift vådlig
för allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av
en fortfarande smädlig egenskap, må han äga att, i Stockholm genom
Överståthållarämbetet och i landsorterna genom Konungens befallningshavande, genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0022.html
