Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala-romantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudaläran, av hedendomens vilda kraft och starka natur samt
kristendomens höga allvar, dess enkla majestät och övertygande sanning —
till allt detta finnes intet spår. Dock måste man göra författaren den
rättvisan att erkänna, det hans vers i allmänhet håller metern, att här
på många ställen finnas läsbara tirader samt att man nästan överallt
kan förstå, vad han vill säga — och detta lärer tills vidare bliva den nya
skolans non plus ultra.» Att Wallmark räknade honom till denna,
torde således vara obestridligt. Men hörde han också dit? Att han
icke anslutit sig till den gamla, är utan vidare klart. Och några
andra »skolor» än dessa två kände samtiden ej till. Inom den nya
skolan funnos emellertid många skiftningar, och någon formlig
bekännelseskrift var aldrig utfärdad. Av en viss betydelse är då, att
Nicander själv, hans vänner och hans fiender betraktade honom
såsom romantiker. Då han började, var striden så gott som slut, och
han behövde därför ej deltaga i polemiken, hade för övrigt lika litet
som Grafström något stridshumor. Till det nyromantiska programmet
anslöt han sig, så långt hans begåvning räckte. Han instämde i
skolans fordran på en framför allt musikalisk vers, han delade dess
smak för de färgrika, vackra orden, för de italienska versformerna
samt skrev tekniskt ypperliga sonetter och ottaver; liksom Atterbom
och de andra svärmade han särskilt för Tasso, och rent nyromantiskt
satte han poesien såsom det högsta i livet; hans hjältar äro alla mer
eller mindre poeter. Hans naturell var vekt sentimental, och denna
poetiska sentimentalitet är ett nyromantiskt drag, som hos mången
blir den sista resten av nyromantik. Han var vidare religiös, ehuru
visserligen med den ytlighet, som låg i hans väsen, och även hos
honom fanns ett inslag av mystik. Denna, som särskilt kommer fram
i hans sista arbete, Syner och röster ur det fördolda (1838), är väl
en tämligen grov folkvidskepelse, men mycket högre stod mystiken
ej hos vissa tyska nyromantiker. Någon avvikelse från den nya
skolan låg ej heller däri, att han 1822 tog sitt inträde i Götiska
förbundet och för detta skrev åtskilliga stycken såsom Norna-Gest och
Runor, ty dels äro dessa föga »götiska», dels stod denna goticism
också på den nya skolans program. Och dock kan man med en
viss rätt tveka om det litterära parti, dit man bör föra Nicander. De
fullt genomförda nyromantikerna voro filosofiskt skolade poeter,
schellingianer, och deras poesi var ett uttryck för deras filosofiska
spekulation. Någon dylik ligger ej bakom Nicanders. Nyromantikens
mera svåråtkomliga idéer kunde han med sin grunda natur och —
varför ej utsäga det — sitt klena huvud ej tillägna sig. Han
stannade vid utanverken, och i oändlighetslandet kunde han aldrig tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
