Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina större dikter, de båda dramerna Belägringen af Ceuta och Cydippe samt den
»romantiska skaldedikten» Blenda. Valet av ämne — en bygdepatriotisk sägen
— var i samklang med den nyromantiska smakriktningen, och vi hava redan sett,
hurusom de unga nyromantikerna i sina ballader upptagit dylika motiv: Ljungby
horn, Hjalmar och Emma, Stjernarpafiskare m. fl., och i Rääf hade man ju fått
en verklig entusiast för folkminnesforskningen. I Småland var Blendasägnen nog
den mest populära. Förmodligen hade den tillkommit för att förklara den i
Värend urgamla arvsrätten — att syster ärvde lika med broder — samt vissa
egendomliga bruk vid de värendska bröllopen. Enligt Petter Rudbecks Småländska
antiqviteter skulle »alla jungfrur, pigor och änkor på sina bröllop hava trummor
och pipor för sig, lika som drogo de i fält» — detta till minne av Blendas
hjältedåd. Till dessa för kvinnan smickrande bruk ville folkfantasien finna en
förklaring, och detta var, som jag förmodar, upphovet till Blendasägnen, som sedan
utbildades i anslutning till bibliska förebilder. I den äldsta uppteckning, som, så
vitt jag vet, finnes, nämligen Rudbecks omkring 1700, äro dessa ganska tydliga,
både Judit och Jael (Domareboken 4). Sägnen, sådan den där berättas, är ganska
enkel. Konung Alle i Småland drar bort med landets alla vapenföra män för att
hjälpa konungen av Västergötland mot Norge, danskarna passa på att göra ett
rövartåg mot Småland, då »en förnäm kvinna i Kunga härad, Blenda vid namn,
tog manligt hjärta till sig», samlade Värends alla kvinnor till landets försvar och
inbjöd danska hären till ett gästabud, vid vilket de själva dock ej voro närvarande.
När så danskarna blivit druckna, överföllo kvinnorna dem och nedgjorde dem till
sista man. Denna blott handskrivna relation kände Stagnelius säkerligen ej till,
utan ämnet har han fått direkt från den muntliga traditionen, som han likväl icke
så litet förändrat. Också i dikten är Alle konung i Småland, men han far med
sin här icke mot Norge utan på ett korståg mot det hedniska Livland, och
händelsen har förlagts till 1100-talets mitt, då Sven Grathe var konung i Danmark.
Blenda är dotter till en gammal högboren man, Rolf, och i henne har prins Adolf,
kung Alles son, förälskat sig. Sedan den småländska hären dragit bort, kommer
en dansk prins Olof till Rolfs gård, blir genast kär i den undersköna Blenda, men
får ett mycket kraftigt svar — en örfil — då han söker närma sig den manhaftiga
tärnan, som vill vara sin Adolf trogen. För att vinna henne förmår Olof då Sven
Grathe att med en dansk här rycka in i det värnlösa Småland, Blenda väpnar
kvinnorna, bjuder den danska hären till ett gästabud och — i olikhet med
sägnen hos Rudbeck — till ett allmänt bröllop mellan de danska krigarna och
värendskvinnorna. När danskarna blivit druckna, mördas de under bröllopsnatten
av kvinnorna, sedan Blenda givit signalen genom att sticka ned Olof. Därpå
slutar dikten därmed, att Blenda går i kloster, och »hur ledsen Adolf blev, när han
kom tillbaka och ej sin Blenda fann, kan utan möda gissas».
Stagnelius kallade sitt epos en »romantisk skaldedikt», tydligen
med avsikt, ty både med Gunlög och med Blenda bröt han med den
föregående episka stilen i Sverige. Förut hade man haft
pseudoklassiska eper, Dalins, fru Nordenflychts, Gyllenborgs, vars Tåget
öfver Bält kommit ut 1785, komiska epopéer såsom Rudbecks
Boråsiad och poetiska berättelser såsom Leopolds. Med Gunlög fick man
ett »götiskt» epos, med Blenda ett både »romantiskt» och »götiskt»
— ty detta ligger väl i ordet »skaldedikt». Såsom romantiskt epos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
