- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
251

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

siat om den tid, då mörka skuggor skola hölja Thule, men då Oden
åter skall uppenbara sig »och guden okänd låta Karl sig kalla».
Bakom det fredsforslag, som Odens sändebud framlägga för Suttung,
spårar man också utan svårighet Karl Johans norska politik.
Manhems och Ashems söner skola »bilda en nation, bestämd att stråla
av odödlig ära igenom sekler», och »samma konung, offertjänst och
lagar förena barnen av det vida land, som Nordens ishav, Sundets
bölja löga i brödrasämjans milda rosenband». Dylika »tidsdikter»
skrev ju även Leopolds generation. Till den ursprungliga
kompositionen höra dessa politiska allusioner knappast, utan förefalla att vara
senare inlagda; Lings Gylfe, som ju var en allegori av Sverige och
Finland, hade utan tvivel givit Stagnelius uppslaget. Andra partier
äro däremot ren förromantik. Sådant är själva det anslag, med vilket
dikten börjar:

Ur nattens djup och Oceanens sköt
Steg dagens härold över himlaranden,
Och purpurmanteln kring hans länder flöt,
Och morgonlampan flämtade i handen.
Men vålnan lik, som står i blodig skrud
På ättehögen fasansfull och tiger,
När lyst av facklan eller nattens gud
Med rysning vandrarn över heden stiger,
Så mörk och dyster isgrå skalden satt
Vid öde stranden på den molnskyhöga
Bekrönta klippan. I hans själ var natt,
Och vemod talte ur hans hemska öga.

Gunlög ger oss således bilden av en skald, hos vilken en mängd
motsatta stilar bryta sig: antik sensualism, förromantik, goticism samt
dessutom pseudoklassicitet och nyromantik. Även den episka dikt,
som han närmast efteråt skrev, röjer, att han ännu icke funnit en
egen, individuell stil.

Blenda.



Om datum för denna dikt, Blenda, har tvistats. Något manuskript finnes ej
kvar, och man har således endast att stödja sig på Hammarskölds tryckta text.
Böök vill på en mängd mycket bestickande skäl förlägga den till skaldens sista
tid, sommaren 1822, men Bernhard Risberg har, så vitt jag vågar döma,
vederlagt dessa och hänfört Blenda till tiden sommaren 1814—hösten 1815[1]. I juni
1814 hade Stagnelius avlagt kansliexamen och reste efter denna ned till
fädernehemmet i Kalmar, där han stannade till april 1815. Detta år blev ytterst
betydelsefullt i hans utveckling. Dels studerade han flitigt, dels skrev han nu några av

[1] Nilsson har samtidigt och oberoende av Risberg kommit till ett resultat, som står
Risbergs närmare, än det står till Bööks: ”Jag anser eposet Blenda vara planlagt och i
det hela skrivet 1816—1817, men måhända fullbordat 1822».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free