284 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O son, ej mörk jag skapad blivit,
Ej kall jag var.
Den dräkt, din onska åt mig givit,
Jag sedan bar.

Sen brottsligt du dig skilja låtit
Från ljusets Gud,
Jag natt och dag allena gråtit
I sorgeskrud.

Blott minnets bleka krona sirat
Mitt dunkla hår,
När jag din oskulds dödsfest firat
Var flyktig vår.

Gå, helga du på nytt din vilja!
Var åter ren
Och silvervit som dalens lilja
I månens sken.

Med livets Fader dig försona!
Mot världen strid
För himmelrikets sköna krona,
För dygdens frid!

Då skola dödens tegar ånyo föda de helga ax, och Jorden skall i
Gud Faders sköte bära hans barn på nytt.

Samlingen avslutades med fyra dikter, som höra till hans
märkligaste. I Kyrkogården möta vi ett grubbel över tillvarons problem,
som erinrar om Hamlet. Bland de arbeten, som Stagnelius läst, var
även Lucretius’ storslagna skapelseepos De rerum natura, och redan
i Wladimir den store spåras en reminiscens av den romerske skaldens
atomism. Den poetiska kraft, med vilken materialismen framlagts i
De rerum natura, hade tydligen djupt gripit Stagnelius, och i
Kyrkogården möta vi en reflex av den kamp, som hans idealism utkämpat
mot den förintelsens lära, som Lucretius förkunnat. Vid midnatten
har han förirrat sig till den plats, där de dödas syskonskara vilar, och
till dem riktar han en bön, att de skola yppa gravarnas hemlighet.
Skall människan här förglömma sin varelse? Sönderslår döden utan
skoning det strängaspel, som klingar i vårt hjärta? Drunkna här i
glömskans floder kärlekens och hjältemodets drömmar?

I svaren ej. Ur hundraårig dvala
I lyften ej vid mina rop ert öra.
På denna port man evigt slog förgäves.
Ej givs ett språk att till de döde tala,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0350.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 284 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|