- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
295

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han kommer ej! Hur långt ha åren skridit,
Se’n jordens blomsterfält jag övergav?
Hur mången vår har sina kransar vridit,
Hur mången höst har gråtit på min grav,
Se’n livets sista avgrundskval jag lidit,
Se’n Albert ömt min dödssvett torkat av,
Åt bleka läppar avskedskyssen givit
Och vid mitt lik i tårar stum förblivit?


En ängel, som söker att vända hennes tankar bort från jorden
och på himlen, frågar henne, om hon icke minnes sin oskuldsfulla
barndom. Men hon svarar:

Alberts kyssar blott jag minnes,
Alberts famntag och det läger,
Som, av vårens rosor smyckat,
Hyste oss i lönnars skugga.


Brinn — säger ängeln — »en gång av verklig kärlek. Kom till
himlen!» »Kommer Albert då ej med?» »Beklagansvärda! Albert
vistas än på jorden.» »Än på jorden! Gott, jag väntar honom här
vid tårekällan.» Sedan körer av avgrundens och himlens makter sökt
locka henne, förändras scenen till jorden. I en skogstrakt föres den
döda Julias kista förbi Albert, och inför denna mördar han sig. Nu
föres också han till andarnas värld, och där träffar han Julia. Den
slutliga domen över dem utfaller olika. Albert är fördömd: han har
förfört den oskyldiga jungfrun, och han har burit hand på sitt eget
liv. För Julia däremot står himmelen öppen. Men hon försmår
saligheten:

Albert, tryck mig till ditt hjärta!
Jag åt dig mig överlämnar,
Följer dig till himlens salar,
Följer dig i avgrundsdjupet.

        (Helvetets portar öppnas)

Kör av andar i Helvetet.

Nalkas, o brudpar!
Skynda! Av lågor
Helvetets salar
Präktigt förgyllas.
Frukta ej elden!
Festligt han lyser,
Bränner dig ej.


De omfamna varandra och störta sig i avgrunden, och så slutar
dramat med en änglakör:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free