Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stagnelius’ död.
Trots denna likgiltighet från allmänhetens och kritikens sida
förefaller det, som om Stagnelius nu velat framträda såsom författare.
Sitt drama Albert och Julia renskrev han och lämnade manuskriptet
till boktryckaren Deleen, som emellertid, efter vad Deleen själv trodde,
slarvade bort det.[1] Likaså tyckes han hava påbörjat en omarbetning
av Riddartornet — tvenne planer, vilka snarast tyda därpå, att
han icke brutit med romantiken. Slutligen skrev han under dessa
månader Thorsten fiskare, som han väl också tänkte utgiva. Alla
dessa planer korsades likväl av döden. Reconvalescensen under
Kalmaruppehållet blev av kort varaktighet. Vid återkomsten till
Stockholm synes han hava återtagit sitt forna liv, och i början av januari
1823 slutade han att tjänstgöra i expeditionen; i mars var det, att
döma av en anteckning av hans förman Jacob Adlerbeth, på tal
att avsätta honom, och kort förut hade han, våldsamt berusad, tagits
om hand av polisen. Bristningspunkten var således nära. Kort efter
hans återkomst från Kalmar hade Geijer sökt att genom Adlerbeths
bemedling få göra hans bekantskap. Stagnelius höll sig först undan,
men slutligen råkade Geijer honom och skrev då till Atterbom: »Jag
gjorde i Stockholm bekantskap med Stagnelius, som skänkte mig
första arket av en ny tragedi, Bacchanterna eller fanatismen, som är
under trycket. Ämnet är Orpheus. Jag kan ingenting säga därom.
Stagnelius är en genialisk, men besynnerlig, lurvig, burschikos varelse,
varm, men oklar och aldra mest rasande fantastisk, då han bemödar
sig att tala kallt förstånd. Till hälsan synes han mig tyvärr redan
förstörd, och hans diet lär ej vara den bästa.» Brevet skrevs i
september och antyder, att Stagnelius fortfarande var lika djupt förvillad
in i en fantastisk, romantisk mystik. Sedan gick det tydligen allt
mera bakut för honom. Sängliggande för någon direkt sjukdom
förefaller han ej hava varit, utan helt plötsligt avlidit, den 3 april 1823
kl. 1/2 3 e. m. Enligt Maria församlings dödsbok skall dödsorsaken hava
varit »slag», och som vi veta led han av en svårartad hjärtåkomma.
Utan tvivel var det hjärtat, som till slut hade strejkat. Han begrovs
den 8 s. m. på Maria kyrkogård, tydligen i den aldra största
enkelhet; några vänner i huvudstaden hade han icke, och kanske var det
blott värdinnan i den lägenhet, han hyrt, som följde hans stoft till
den sista vilan. Han hade levat såsom en enslig drömmare, och
såsom sådan skildes han ock hädan.
Han avled vid ännu ej fyllda trettio år. Hans sista stora dikter,
Bacchanterna och Thorsten fiskare, visa ingen avmattning i fantasien,
hans poetiska instrument är i dem rikare, fylligare, mera harmoniskt
[1] Efter Stagnelius’ död fick han likväl tag i det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0378.html
