Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Över den dammande hed.
Ur dalens blomrika bädd
Steg den nyfödda dagen opp,
Och han blickade hemsk och rädd
Mot det töcken, som dystert skred
Ned åt havets skummande brädd.
Detta är klar förromantik, stämningen är Ossiansdiktningens, och
denna kommer här starkare fram än i den föregående tidens
efterbildningar. Utan tvivel bidrog detta till diktens framgång, ty ännu
hade Ossian och Werther ej förlorat sin popularitet. Ännu mer
betydde den dolda mening, som utan svårighet kunde läsas ut ur
dikten. Innehållet kan berättas i några få ord. Gylfe, den
fornsvenske kungen, sitter dyster bland sina kämpar, ty hans brud, Aura,
har rövats från honom. Egendomligt nog — ty från sin
sentimentalitet kan Ling aldrig göra sig fri — är den tappre Gylfe icke blott
dyster, utan även »tårögd», och då hans kämpar uppmana honom
att gripa till vapen, »klagar» han — visserligen samtidigt med det
att han »ryter» sitt svar — men först i diktens slut bestämmer han
sig för att draga mot rövaren:
Hans blickar talade hämnd och blod,
Hans kämpar andades strid
På fjällarnas rygg, på den svallande sjö,
De gingo att segra, de gingo att dö
Med mannamod.
Och han kom, han kom den anade tid,
Som åter vinkade barden till sång.
Han kom, han kom — och ännu en gång
Stod Gylfe på Signilds blodiga ö
I ära och frid,
Som Oden så lycklig, som Balder så blid
Och famnade kärligt sin frälsade mö.
Det hela var såsom så ofta hos Ling en allegori. Dikten skrevs
omedelbart efter freden med Ryssland 1809, och Gylfe-Sveriges
rövade brud var Aura-Finland. Ling var den, som kraftigast gav ett
uttryck åt den svenska samtidens revanschkänslor, och det var detta,
som framför allt skapade Gylfes popularitet, ty i och för sig är dikten
mycket svag. Gylfe »ryter» väl »som fjällstormen vild», men han
saknar i betänklig grad all handlingskraft och nöjer sig väl mycket
med de stora gesterna.
Framgången ingav Ling tyvärr en mycket olycklig idé: att utvidga den lilla
dikten, som i Lyceum blott upptar fyra sidor, till ett nationellt epos, och av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0403.html
