Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymrade han sig icke om en »uträkning över antalet av dagsverken, som
modernäringen skulle förlora genom hans lönlösa företag att befria den
heliga graven». Här i landet var det först efter Karl XII:s fall, som
denna utilitarism gjorde sig gällande. En bland dess lärofäder, den
store nationalekonomen Adam Smith, har indelat medborgarna i en stat
i två grupper: de, som producera, och de, som icke producera.
»Produktiv är, efter Adam Smiths skattning, den konst, som tillreder
rusande drycker, vilkas överflödiga bruk förnedrar människan till det
vämjeligaste bland djur. Närande — och följaktligen nyttig —
statsborgare är den store brännvinstillverkaren, som använder sitt kapital
och sin idoghet att förvilda och förfäa folket i nejden omkring sig.
Oproduktiv åter är tonkonsten, emedan dess omedelbara produkt,
välljudet, ej kan uppläggas, emedan den måste njutas i samma
ögonblick den frambringas, och icke, såsom brännvinet och skinkan, kan
sparas till kommande fröjdedagar. Tärande och alltså skadlig
medlem i samhället är virtuosen, emedan den känslolyftning, han
uppväcker, icke verkar så ögonskenligen och så länge som ett redbart
rus. Tärande likasom lösdrivaren äro ock efter denna teori
statsmannen, religionsläraren, vetenskapsidkaren, domaren, som vårdar
samhällets inre fred, och krigaren, som försvarar dess självständighet.
De frambringa icke sådana produkter, som kunna säljas på torgen
eller i krämarbodarna.»
Statistiken räknar med siffror och icke med de verkliga värdena.
Beräkningarna bli därför alltid osäkra, oftast falska, »samma etta
betecknar greve von Plåten och den trögaste jordgrävaren vid Göta
kanal». En enda man mer eller mindre i en krigshär förefaller ju ej
betyda mycket, »men om vid Marathon den ende mannen mindre varit
Miltiades eller vid Salamis Themistokles, så skulle vi nu knappt veta,
att ett Aten funnits». Så slutar denna på geniala paradoxer så
rika avhandling med ett anfall på den nya tidens fabriksväsen. Ser
man blott på penningvärdet, böra ju fabrikerna skattas såsom en av
ett lands förnämsta rikedomskällor. Men »överskådar man
eländigheten av ett liv, som ifrån den spädaste åldern stänges inom fyra väggar
och fjättras vid en enda liten del av ett konstverk, vilket dag ifrån
dag och år ifrån år med samma oförändrade rörelse kringlöper»,
besinnar man, att människan därigenom nedsättes till ett bihang till
maskinkraften, beräknar man de moraliska och fysiska följderna av
detta slaverisystem — då skall man icke avundas engelsmännen deras
s. k. nationalrikedom, utan högre än man nu gör »värdera den
allmännare trevnad, som svensken åtnjuter under en friare utövning av
sin levande människokraft».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
