Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den i andra häftet införda uppsatsen om de amerikanska
fristaterna mynnar ut i samma tanke: »Om man med kultur förstår
utvecklingen av människosläktets ädlare förmögenheter, är det väl icke
sannolikt, att den ifrån Europa övergår till Amerika. Det må vara
möjligt, att de europeiska nationerna nedsjunka i vinningslystnadens
barbari. Men i sådant fall är det icke troligt, att deras forna bättre
anda skall leva upp i en världsdel, där ingen moralisk kraft
återhåller rikedomsväldet.»
Nästan lika stor uppmärksamhet som paradoxerna i Om statistik
väckte uppsatsen Om allmänna undsättningsanstalter. Järta kastar
sig här genast in på frågan, huru man bör uppfatta statens väsen.
Teorien om ett naturtillstånd och ett samhällsfördrag finner Järta rent
orimlig, och lika orimlig är den moderna liberala statsläran, som
»anser staten vara ett bolag, efter frivilligt avtal sammansatt endast
för att, med alla bolagsmännens förenade kraft, skydda varje enskilds
så kallade tvångsrättigheter». Nej, staten är något högre än ett
försäkringsbolag. »Den är en stiftelse, icke av människor, utan av
deras skapare, av Honom, som i människonaturen nedlade detta
samhällighetsfrö, ur vilket mänskligheten under en evig utveckling
uppspirar, blommar och bär frukter.... Och då vågar den rättslärande
människovislingen att anse sitt ädlare släktes naturnödvändiga
förening i samhällen vara tillkommen medels avhandlingar, vilka, om de
frivilligt kunnat knytas, skulle även lika frivilligt kunnat upplösas.»
Och den, som detta yrkar, skryter av att vara liberal! Av frukten
känner man trädet. En allmän egoism utmärker vårt tidevarv. Varje
uppoffring, med vilken man måste betala samhällets beskydd, »finner
man vara för dyr, och med ett världsborgerligt köpmanssinne söker
man vid alla tillfällen att avpruta något i priset».
Detta anfall på liberalismen måtte hava känts, och då fråga förekom om
statshjälp till Göta kanalbolaget, uppträdde kammarjunkar L. J. Dalman — far till
den bekante liberale publicisten — i Ridderskapet och adeln med ett anförande,
som huvudsakligen var riktat mot Järtas tidskriftsartikel, »som vill bannlysa
nyttans princip såsom ändamål vid vårdandet av statens angelägenheter och
substituera idealismen». Järta förlöjligade realiteterna och ville på fantasiens vingar
lyfta fäderneslandet till andra sfärer. Dalman däremot ogillade »satsen av ett
romaneskt, spekulativt fädernesland» och förklarade sig tro på »ett
samfundskontrakt». Detta anförande avtrycktes i Wallmarks Journal, som redan förut haft
en i flera nummer fortsatt kritik av Järtas uppsats Om statistik. Också denna
kritik var riktad mot Järtas politiska idealism. Järta hade prisat »Gustav III:s
ridderliga sinne». Detta — svarade Wallmark — kostade Sverige »först dess
frihet 1789 och sedan — stegrat till en ännu högre potens av ridderlighet hos
efterträdaren — Finland». Den viktigaste delen av Wallmarks recension är dock den,
som vänder sig mot Järtas kritik av samhällsfördraget. Bakom Wallmark låg i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
