Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligen såsom en halvmedveten eftergift åt den smak i psalmpoesien,
som rådde hos kyrkans högste ledare, Lindblom, Carl von
Rosenstein och andra av upplysningen starkt intresserade män? Det torde
ligga något berättigat i bägge dessa förslagsmeningar. I alla
händelser bör häftet i sin helhet ingalunda få gälla såsom i religiöst
hänseende överlägset Wallins bidrag till häftena 1807.» Klarast torde
den ståndpunkt, som Wallin 1809 intog i psalmfrågan, komma fram i
en på sommaren av honom anonymt skriven artikel i Wallmarks
Journal. Som vi minnas hade Lindblom vid 1809 års riksdag
genomdrivit, att revisionen av de kyrkliga böckerna överlämnats till ett
pastoralutskott, och motiveringen är ganska karakteristisk för den gamle
neologen. Icke blott »språkets stigande hyfsning» — skrev
Lindblom — utan även »enklare begrepp, från en mera granskad
upplysning samt, i följe därav, en för religionens framgång och verksamhet
erforderlig jämkning, ävensom vissa med kristendomens läror i alla
tidevarv icke lika förenliga bisaker», kräva en förbättring av kyrkans
böcker. I sin tidningsartikel ställde sig Wallin i stort sett på samma
ståndpunkt. Det nya psalmverket bör varken bli ett hastverk eller
ett lappverk. Det bör göras snart och göras väl. Ty nu är tiden
inne. Vårt språk har redan haft en klassisk ålder, som icke kan
överträffas. »Jag tror, att det är Kellgrens, Lehnbergs och
Gyllenborgs enkla, kraftiga och harmoniska språk som både är värdigt att
höras i helgedomarna och att där förvaras.... Därföre, medan ännu
deras tungomål höres i oförblandade ljud eller i något icke
föraktat återljud, ägnen, förtjänte fäder, ägnen gudaspråket åt
gudomligheten, innan det blir föråldrat och dött.» De nya psalmerna böra
innehålla »kvintessensen av tidens tankeodling, människokänslans
förädling och kristendomens anda, framburna till våra efterkommande på
vältalighetens och skaldekonstens ömsom högtidliga, väckande,
upplyftande, ömsom rörande, tröstande, ljuva, alltid enkla, lediga och
melodiska språk» — som man ser en nästan uteslutande estetisk
synpunkt, och man torde även lägga märke till den för neologien
karakteristiska ordningsföljden: tidens tankeodling, människokänslans
förädling och kristendomens anda.
Trots de utmärkta män — fortsätter Wallin — som prästeståndet
räknar, bör arbetet dock överlämnas åt en enda man. »Överlämnen
till honom edra anmärkningar, edra förslag eller edra pia desideria
utan att lägga tvång på hans verksamhet eller utsätta honom för
onödiga konsiderationer. När I sedan fått eder man given, så är det
väl sedan troligt, att han själv bäst känner, med vilka han bör
associera sig för att kunna ansvara sedan både för arbetets fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
