Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och duglighet... Sedan kunde alltförväl någon ecklesiastikkommitté
eller pastoraldivision genomse verket för att bevittna dess renlärighet,
men innan det kan få vederbörlig stadfästelse, bör det vara granskat
och gillat av Svenska akademien.» Jag tror — fortsätter han —
»på en nära förvantskap emellan det goda och det sköna, och en
psalmbok, där dessa lyckligt förenades, skulle ej allenast bliva en
permanent code de goût, till vilken man i alla tider kunde hänvisa
varje oblyg och obuden vitterhetsförsökare; den skulle därtill mer för
den sedliga och religiösa känslan bliva en stadigvarande organ, som
från första stunden av människans gryende begrepp öppnade det
oskyldiga hjärtat för dygdernas behag och kristendomens löften.»
Detta var således Wallins ståndpunkt i psalmfrågan 1809 —
omedelbart före det nyromantiska genombrottet. Psalmboken skulle bliva
en code de goût, granskad och gillad av Svenska akademien. 1810
följde Askelöfs Polyfemartiklar och Hæffners uppsats i Phosphoros
om koralmusiken, 1811 Geijers Om falsk och sann upplysning samt
Hedborns i Phosphoros införda psalmer. Vi skola nu se, huru den
för intryck så mottaglige Wallin ställde sig till de romantiska
uppslagen i den religiösa frågan. Hans artikel i Journalen infördes den
31 juli och 2 augusti 1809. Pastoralutskottet, dit Wallin ej hörde, hade
då redan börjat sitt arbete, och den 28 oktober upplästes detta i
prästeståndet, som den 7 november anmälde det hos Kungl. Maj:t
till nådigt bifall. Lindblom hade således intet att klaga över
arbetstakten. Kvaliteten blev emellertid därefter, och Wallin kunde
sedermera på detta sätt karakterisera förslaget: »Man tog, vad man tyckte,
utan att ens rådfråga sig hos levande författare, ändrade efter tycke
och fick på det viset ihop ett tämligen planlöst aggregat av
kyrkosånger utan annan ledande princip än den, att de få gamla psalmerna,
som förändrade bibehöllos, skulle i den nya boken behålla även sina
gamla nummer.» Man hade således fått just det, för vilket Wallin i
sin Journalartikel varnat: ett hastverk och ett lappverk. Emellertid
blev detta förslag verkligen av Kungl. Maj:t den 1 mars 1810
sanktionerat — dock icke definitivt, i det att Lindblom fick i uppdrag
att »föra arbetet till ett lyckligt slut». Den skarpa kritik, för vilken
förslaget utsattes, särskilt av Ödmann, gjorde emellertid Lindblom
betänksam, och den 29 oktober 1811 anhöll han hos Kungl. Maj:t,
att denne täcktes utse en kommitté att överse och granska
pastoralutskottets förslag. Kungl. Maj:t utsåg då sex ledamöter av Svenska
akademien: Lindblom, Oxenstierna, Adlerbeth, Leopold, Franzén och
Wallin, och ärkebiskopen fyra andra, bland dem Ödmann. Det var
inom denna kommitté, som Wallin snart blev den ledande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
