Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oberoende av de svenska nyromantikerna. Den obestridliga likhet i
idéer, som likväl finnes, beror tydligen på de gemensamma
impulserna, från den tyska idealismen och närmast från Höijer. Tillika
var Geijers skrift ett rent personligt dokument. Vi minnas hans förut
citerade brev till fadern, skrivet redan 1802. Han säger sig där frukta
att bliva en svärmare, ty »inbillningskraften är den förhärskande av
mina förmögenheter». Genom Englandsresan hade han funnit, att han
blivit immun mot det sjukdomsfrö, för vilket han fruktat. I stället
såg han nu i fantasien den främsta kraften i mänsklighetens
utveckling. Först i slutet av avhandlingen berör han inbillningskraftens
faror, men blott med några ord och utan att anse dem vidare
fruktansvärda.
Inbillningskraften och Svenska akademien.
Denna avhandling, som innehåller en hovsam, men skarp kritik av
upplysningens världsåskådning och av dess diktning, inlämnades nu till den akademi,
inom vilken upplysningens sista kvarlevande generation hade sin kärntrupp. Men
Geijer hade tur. Till granskare av de prosaiska tävlingsskrifterna utsågos
Adlerbeth, Rosenstein och A. G. Silverstolpe, och av dessa hade Adlerbeth, såsom vi
minnas, en viss dragning åt romantiken; möjligen hade han ock genom sin son
Jacob fått en aning om, vilken den tävlande var. Såväl han som Rosenstein
och Silverstolpe voro ovanligt hederliga män, toleranta i sin uppfattning och inga
partimän. Visserligen funno de, att prisskriften gjorde sig till tolk för den nya
tyska filosofiens idéer, men detta hindrade dem ej att uppskatta dess förtjänster.
Efter — skrev Adlerbeth — »den ofullkomliga kännedom jag äger om den
nyaste filosofiens principer, finner jag, att de legat till grund för författarens arbete.
Men de hava blivit framställda med större tydlighet, än jag förr blivit varse.»
Särskilt hade han fäst sig vid författarens nit för religion, sedlighet och
»samhällsdygd». Det sista var tydligen det, som också grep Silverstolpe, vilken
därför i likhet med Adlerbeth utan tvekan tillstyrkte stora priset, då akademien ej
behövde »ingå i prövning av författarens filosofiska system såsom ett för henne
främmande ämne». Även den gamle upplysningsfilosofen Rosenstein kom till
samma resultat. Visserligen hade han ett visst tvivel, »om icke på en annan väg
man lika säkert kunnat komma till frågans utredande», men, tillägger han, »i
övrigt erkänner jag gärna, att filosofiska lärosystemer och metoder böra anses
såsom det yttre omsvepet av själva sanningarna. Sådana systemer och metoder
hava varit mångfaldiga och i synnerhet i våra tider med en skyndsam gång
avväxlat varandra. I alla tider hava de uppstått och fallit och merendels under sitt
välde och vid sitt fall lämnat det ovissa lika ovisst och det sanna och det rätta
lika sant och rätt.» Akademien hade likväl ej till uppgift att avgöra filosofiska
tvister utan att bedöma ett arbetes värde såsom ett vittert specimen, och då stilen
var lätt, tydlig, präglad av värme och snille, ville han i likhet med Adlerbeth
tillstyrka högsta belöningen — i sannare och humanare ordalag hade väl ej den
gamla tiden kunnat hälsa den nya. Den 26 och 29 november upplästes skriften
inför akademiens ledamöter, bland vilka då även Leopold var närvarande.
Protokollet innehåller intet om någon diskussion, och utgången var ganska klar efter
granskningsnämndens enhälliga utlåtande. Den första december skulle prisfrågan
avgöras, men då hade Leopold enligt brev till Rosenstein hastigt blivit sjuk, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0530.html
