Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
texterna till hans sångstycken, ty i dem hava vi den svenska
litteraturens kanske ädlaste lyrik.
Geijers rent vittra beläsenhet var nog icke stor. I hemmet hade han läst de
gustavianska skalderna, och av dem hade han säkerligen tagit de djupaste
intrycken av Gyllenborg och Oxenstierna, ty det är deras goticism, som sedan går
igen i Manhem. Av utländska författare, av vilka han säger sig under ungdomen
hava påverkats, nämner han Rousseau och Schiller, men avser säkerligen bägges
filosofiska avhandlingar, ej Rousseaus La nouvelle Héloïse och knappast Schillers
dikter. Med dem ha Geijers egna mycket liten frändskap, och hans lyrik
erinrar vida mer om Goethes än om Schillers. Men Goetheinflytandet förlägger
han själv till en senare tid och avser sannolikt i främsta rummet Wilhelm Meister.
Den likhet, som möjligen kan uppspåras mellan Geijers äldre dikter och Goethes,
beror därför i de flesta fall knappast på någon direkt påverkan utan snarare på
likartade psykologiska förutsättningar. Med de tyska nyromantiska skalderna
tyckes han vid denna tid knappt hava varit vidare bekant, kanske med undantag
för Novalis. Från den franska litteraturen mottog han, så vitt man kan se, inga
intryck alls. Av hans brev till hemmet att döma förefalla ej heller intrycken från den
engelska hava varit vidare starka. Måhända voro de dock mera betydande, än av
breven synes framgå. Det år, under vilket Geijer vistades i England, var snarast tiden
närmast före romantikens genombrott. Childe Harold, varmed Byron slog igenom,
utkom först 1812, Waverley, varmed Scott började sin historiska romandiktning,
trycktes 1814. 1805 hade Scott väl utgivit sin Lay of the last minstrel, som 1808
följts av Marmion, men mästerverket bland dessa poetiska berättelser, The lady
of the lake, trycktes först 1810, det år, då Geijer lämnade England. Om The lay
of the last minstrel yttrar sig Geijer i sina anteckningar mycket skarpt: »Det är
ej annat än ett sammelsurium av lösa, groteska bilder, målade i en pikant kolorit,
men utan märg, utan karaktär och utan sammanhang.» Kritiken var ganska
befogad, ty kompositionen i Scotts dikt är mycket svag, och då Geijer nedskrev
sitt omdöme, hade han tydligen fäst sig vid det ytterst bristfälliga i planen. Kort
därefter synes han emellertid hava fått blicken öppnad för diktens förtjänster,
och de första verserna om den åldrige minstrelen, som föraktad av en yngre tid
vandrar vägen fram med sitt strängaspel, gav honom helt visst uppslaget till Den
siste skalden. Romantikens genombrott i England plägar man emellertid datera
till 1798, då Wordsworth och Coleridge utgåvo Lyrical ballads. Detta är
visserligen riktigt, men inom den stora publiken åstadkom denna diktsamling ingen
revolution, och det var först med Scott och Byron som den engelska smaken
vände sig åt romantiken; tiden förut var snarast en förromantisk period med
dåliga efterbildningar av de tyska Sturm- und Drangromanerna, och Wordsworths
romantik hade ingalunda slagit igenom. Huruvida Geijer läst hans företal till
Lyrical ballads, är mycket tvivelaktigt. Det finnes dock en viss likhet mellan
hans och Geijers romantik. I mina dikter — skriver Wordsworth — har jag
begagnat vardagslivets språk framför det, som vanligen användes av våra poeter;
poesiens språk, bör nämligen endast genom metern skiljas från prosans. I
jämförelse med de övriga svenska romantikerna är Geijers poetiska språk påfallande
enkelt, och det är åtminstone möjligt, att några intryck från engelsk romantisk
poesi härtill kunna hava medverkat. Av övriga betydande engelska författare
var det knappt mer än två, som han vid denna tid läst; den ene var Shakspere,
och den ypperliga kritik av Hamlet, som han nedskrev i sina anteckningar, visar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
