Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnat en liknande, ehuru med moderna ändrim. Den versform,
som är den mest använda i det första Idunahäftet, är dock icke detta
moderniserade fornyrdislag, utan — egendomligt nog — den italienska
ottavan. Denna ottava uppträder nämligen i Manhem, Svegder, Frode
och Utha samt Den siste skalden, och i det andra häftet i Idunas
äpplen och Brages harpa; i samma häfte har ock intagits en dikt
på terziner, Carl den tolfte. Att för fornnordiska motiv välja en
sydländsk versform förefaller onekligen högst besynnerligt, och man
frågar sig ovillkorligen: var har Geijer fått denna idé? I Sverige hade
man ju icke sedan Karl XII:s dagar skrivit en ottavadikt; först
Atterbom hade i sin Phosphorosprolog åter tagit upp detta versslag. Att
Geijer inspirerats från Prologen, är emellertid föga sannolikt, och långt
troligare att han fått väckelsen från Oehlenschläger, ty i dennes 1803
och 1805 utgivna dikthäften förekomma flera stycken på ottava rima
(Löveridderen, Valravnen, Knud den store m. fl.) och även terziner
(Ellehöjen). Den uppfattning av forntiden, som kommer fram särskilt
i de äldsta Idunadikterna, är densamma som hos Oehlenschläger.
Goticismens förelöpare under 1700-talet hade, då de prisat forntidens
kraft, rena seder o. s. v., ej särskilt betonat nordbons egenskap av
hedning, och icke heller hade de framhållit kristendomen såsom den
fördärvbringande makt, som bortsopat de fornnordiska dygderna. I
Palnatoke däremot är detta snarast den bärande tanken. Då
Oehlenschläger skrev detta stycke, hade han, i anslutning till Goethe, brutit
med de tyska nyromantikerna, särskilt med anledning av deras
sympatier för katolicismen. Hjälten i Palnatoke är hedendomens
representant, tapper, ridderlig, ärlig och öppen, och emot honom stå
katolicismens: den lismande, baksluge prästen Popo och den fege nidingen
Harald Blåtand. Palnatoke vill nu stifta ett förbund, Jomsvikingarnes,
inom vilket hedendomens dygder skola fortleva och vilket skall bliva
ett bålverk mot de »skumle Munke», som vilja utbreda den nya läran:
Odins gamle Lære
Den gik fra Norden ned til Syd; da lærte
De vilde Saxer, Vender, Obotriter
Og Briter, hvad der skulde troes og tænkes,
Af os; da gik det stærke Sandheds Lys
Fra Upsal, Leire, Trondhiem. Nu til Giengiæld
Skal Legen spilles omvendt. Gaaer det fort,
Saa taber mer og mer sig Landets Kraft,
Og Norden döer den allerværste Död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
