Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ratan, är därför i känslan vida mera äkta, ty det är skammen och
vanäran, som här eldat skalden, särskilt i den flammande strof, där
han prisar den fallne lycklig, som fått dö, »innan Ratans skamfläck
brändes på vår ära in en dag». Båda dessa dikter kunna dock blott
betraktas såsom lärospån för den, genom vilken Tegnér slog
fullkomligt igenom och blev den allmänt erkände nationalskalden — för
Svea.
Läroårens facit.
Innan vi gå in på denna dikt, skola vi först taga en överblick av Tegnérs
utveckling under dessa nu förflutna läroår. Under dem hade Tegnérs poetiska
stil genomgått en ganska betydande evolution — till klarhet, åskådlighet och
originell bildrikedom. Han hade börjat såsom imitator, först av Leopold. Men
dennes innerst blodlösa poesi låg ej för Tegnérs naturell, och han röjer ganska
snart en allt större självständighet. Den första dikt, i vilken man spårar den
kommande Tegnér, är den 1804 författade: Till min hembygd. Här finnas
visserligen flera eftergustavianska partier — »Friden vandrar tyst i dina dunkla dalar»
— andra, som erinra om Ossian och Franzén, men också bilder, som varsla den
självständige skalden, bilder om Sommaren, som »stiger blomsterkrönt ur isars
vagga», om Vintern, en hjälte med »driva i sitt skägg, en tallkrans kring sitt hår»,
om »skogens rå, med natten vaknad opp», om Sommarnatten, som »vrider ett
pärleregn av dagg utur sitt hår», medan stjärnorna slockna på hennes ljusblå slöja. Allt
detta är äkta Tegnérskt. I den året därpå skrivna dikten Elden kommer detta
bildspråk än starkare fram i skildringen av kaos före skapelsens morgon:
Evigheten, lik en orm i ringar,
Låg och ruvade med svarta vingar
Uppå världar, icke ännu till.
Rymdens tält låg ouppspänt. För Tiden
Var ej ännu någon stund förliden,
Och dess ur stod still.
Så föddes ljuset och viftade sin sjufalt färgade slöja kring den nyfödda
naturen, drog till gardin upp molnen ur vågen och knöt himlabågen till skärp
kring fästet. En dylik djärv kosmisk bild är varken gustaviansk, eftergustaviansk
eller nyromantisk. Den är Tegnérs, fantasirik, realistisk och åskådlig. Och i
Det eviga har han redan hunnit fram till den klassiskt rena och klara diktion,
som så mäktigt grep samtiden.
Denna utveckling från den eftergustavianska stilen skedde under ett starkt
inflytande från Schiller. Men nyhumanist som Schiller blev han egentligen aldrig,
ännu mindre nyhumanist som Goethe, och han såg alltid den helleniska kulturen
med en mindre filosofisk och mera empirisk blick än även Geijer och
nyromantikerna. I detta fall äro hans föreläsningar över Homeros 1812 betecknande.
Han är här filolog — så vitt jag vågar döma en filolog, som fullt tillgodogjort
sig den dåtida Homeroskritiken. Däremot finner man här icke samma filosofiskt
konstruerande uppfattning av hellenismen som hos Schiller och de svenska
nyromantikerna, och mot Schillers generaliserade bild av antiken i Über naive und
sentimentalische Dichtung opponerar han sig direkt. Tegnér ser fullkomligt
nyktert på den homeriska kulturen och poesien samt framhåller både förtjänster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0611.html
