Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förskräckligt vaknar du! Se stad och hydda brinna!
Du man, var är ditt svärd? Var är din dygd, du kvinna?
O Finlands vida grav! O fädrens spilda blod!
Vad blir det av den jord, som värjdes av ert mod?
Betänksamt Ödet står, med griffeln höjd, att rista
I kopparn in vår dom, den eviga, den sista,
Och skriva framtids lag och plåna ut med köld
De nötta kronorna, o Svea, från din sköld.
Upp, ännu är det tid att deras helgdom bärga.
Än har du kung och stat och fosterland att värja,
Och vålnan av ett namn, som Minnets stolthet gör.
Kan du ej rädda dem, så kan du dö därför.
I den följande dityramben skådar skalden i fantasien den strid,
i vilken »hjälten» skall besegra Sveriges arvfiende, som på den
flåsande springaren flyr från slagfältet. Synen var väl blott en hägring
för skalden, »men skogarnas röster och havsvågens sorl och den
susande Nordan, de sjöngo den dag, då min syn får fullbordan:
Du ofödde hämnare! Kom utan hinder
Och låt mig få se dina lågande kinder
Och värma mitt bröst vid ditt sköte — och dö!
Men skulle allt blott hava varit en irring, då, I höge Karlar,
Då styren stjärnbeströdda tistelstången
I havets avgrund, med förtvivlat mod,
Att med vår jord vår skam må bli förgången
Och ingen veta, var ert Svea stod.
Böök har trott sig finna även andra tidspolitiska inslag i dikten. På grund
av den osäkra situationen hade värnplikten betydligt skärpts, och detta hade hos
allmogen framkallat ett livligt missnöje, bonddrängarna vägrade att inställa sig
under fanorna, och i Skåne växte förbittringen till ett verkligt upplopp samt ledde
— i juni 1811 — till en sammanstötning mellan 1,200 à 1,500 bönder och de
reguliära trupperna, varvid 30 bönder stupade. Det är icke osannolikt, att Svea,
liksom förut Krigssången, avsett att bekämpa denna folkets stridsolust och ånyo
elda det gamla svenska krigarlynnet. Böök har också i dikten velat se ett inlägg
mot den förstuckna kolonialhandeln med England, som så menligt inverkade på
vår handelsbalans och mot vilken också regeringen sökte ingripa. Detta
förefaller dock mindre sannolikt, ty dels hörde dylika anfall mot söderns
njutningsmedel till de stående götiska motiven — från Dalins skyter till Geijers Manhem —
dels är det knappt mer än i förbigående, som Tegnér har en anspelning, vilken
kan tolkas i denna riktning: nutidens svensk säljer sitt fria självbestånd »för
tomma njutningar från fjärran länder förda, som suga landets märg och sinnets
krafter mörda». Tydligare är en annan, visserligen ock blott i förbigående gjord
anspelning på en av dagens brännande frågor. Efter revolutionen hade röster
gjort sig hörda för en representationsförändring i frisinnad riktning, och vid 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0618.html
