Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom Voss skrev Tegnér, om man så vill, en prästgårdsidyll. Man
ju också kan kalla Nattvardsbarnen en lärodikt — i så fall
likväl en lärodikt i en alldeles annan stil än Uppfostraren, Tålamodet
och andra eftergustavianska poem. Ty det didaktiska är här infogat
i en verklighetsskildring, och hjälten är, liksom hos Voss, en
renhjärtad, grånad präst, i vars mun Tegnér lagt sin egen religiösa
livsuppfattning. Någon episk dikt är Nattvardsbarnen trots det episka
versmåttet icke, och någon berättartalang eller någon
uppfinningsförmåga i den riktningen ägde Tegnér över huvud icke. Det hela är
en situationsbild. I det minutiösa, realistiska detaljmåleriet har Voss
varit hans förebild. Men heller icke mera, ty där Voss är trivial och
filiströs, är Tegnér samme idealist som alltid, har en »Schwung» och
en poesi, till vilken den tilltäppte Voss aldrig kunde höja sig, och
han har alldeles hållit sig fri från Voss’ falskt antikiserande manér,
särskilt från de »homeriska» epitet, som ännu Runeberg använde,
men som onekligen verka icke så litet pedantiska. Dikten börjar
med en skildring av en pingstdag i den värmländska hembygden, och
rent poetiskt sett är denna del nog den yppersta — målande och
åskådlig, med en stämning av helg, av vår och av landsbygd. Det
skall bli konfirmation i den lantliga kyrkan, och när denna slutat,
låter den åldrige herden, liksom av en ingivelse, de unga omedelbart
träda fram till nattvardsbordet. Mera innehåller dikten icke, och
huvudvikten lägges av Tegnér på den gamle, vördnadsvärde prästens
tal till barnen. I detta och i den ungefär samtidigt författade
Frithiofsdikten Försoningen har Tegnér framlagt sin egen religiösa
livsåskådning. Genom ett egendomligt sammanträffande utkom
Nattvardsbarnen samma månad (december 1820) som Geijers Thorildsskrift, i
vilken Geijer utvecklat sin trosbekännelse. Den ene hade som form
valt en filosofisk avhandling, den andre en dikt, i vilken han med
hänsyftning på den dunkla nyromantiska metafysiken förfäktade, att
det högsta är enkelt, »så att ett barn kan fatta dess mening». Och
i det brev, som han skrev till Geijer och vari han tackade för
Thorildsskriften, utvecklade han närmare denna mening: »Vetenskapen kan
ju icke betyda annat än ett system av vetande och måste således
vara bunden inom begreppets gränser. Men nu vet jag ingenting
armare hos människan än begreppet; och vetenskapen i sin nakna
och egentliga betydelse har därför alltid förekommit mig som en
fattiganstalt, som får sitt nödtorftiga uppehälle av den rikare,
diktande förmågan. Denna är det väl också egentligen, som gör oss till
människor. Hon söker ej himlen, ty hon har den redan. Hon
förklarar ej det högsta, ty hon ser det. Förnuftet själv, så vida det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
