Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odlad smak att inse, och den tilltalades väl ock av den alldeles nya
Byronstil, som Tegnér här sökt anslå, ehuru denna alls icke har Byrons
abandon och ibland förefaller nästan dilettantmässig.[1] Tegnér själv
satte ej dikten vidare högt och uppgiver i sina brev, att han skrivit
den endast för inkomstens skull: »poemet är i högsta grad obetydligt
och endast att betrakta såsom en bokhandelsspekulation», och i ett
följande brev fortsätter han: »Att Axel gjort ett slags lycka i
Stockholm, gläder mig — mest likväl för avsättningens skull. Jag hoppas
att därpå ha i behållning omkring 800 rdr bco, som i sanning är väl
betalt».[2] Alldeles efter orden får man väl ej taga dylika satser, men
så till vida innehålla de nog en sanning, att Tegnér ej ansåg Axel
för något mästerverk. I brev till Brinkman medgav han ock, att
planen var ganska svag: »Någon förtjänst kan den väl här och där
ha i utmålningen och versifikationen, men uppfinningen är dock alltför
torftig. Det är också icke förgäves, som jag kallat den en romans,
ty under namn av romantik vet jag, att all andlig fattigdom passerar
i Sverige och Tyskland». Emellertid kom han att ändra mening,
och anledningen var en kritik i Swensk Literatur-Tidning, som han
trodde vara av den hatade Hammarsköld, men som i verkligheten
skrivits av Palmblad. Den är mera erkännsam, än vad man i våra
dagar torde kunna vara, ehuru den icke är odelat berömmande.
Planen säges vara »tämligen trivial, ja, i många delar osannolik»,
och förtjänsten ligger i utförandet: »Denna berättelse förråder sig
överallt i detaljen såsom ett barn av en utmärkt skald; den glänser av
den färgprakt, som utmärker alla herr Tegnérs skapelser. Men detta
stycke är icke författat i den rena, harmoniska stil, som man beundrar
i hans Frithiof, utan erinrar på åtskilliga ställen om den falska kolorit,
varmed herr Tegnér, då guldet och de äkta siraterna ej alltid räckt
till, stundom överdragit sina äldre stycken». Många av dessa bilder
— fortsätter Palmblad — »förråda en sann originalitet, en rik
uppfinningsförmåga, genialisk sinnrikhet, en slags poetisk kvickhet; men
Men månen går ur moln och lyser
På bleka anletsdrag; då ryser,
Då skriker han med fasans ton:
O, herre Jesus, det är hon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
