Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hwasser och Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HWASSER OCH BERZELIUS
Hwasser.
Israel Hwasser föddes 1790 i Uppland, där fadern var
präst. I någon skola gick han aldrig — utom i Hudiksvalls
trivialskolas första klass — utan undervisades av fadern och
dennes adjunkt, men tyckes mest hava läst på egen hand.
Av fadern mottog Hwasser tydligen ett mycket starkt intryck,
och i den självbiografi, han sedan skrev, Betraktelser och bekännelser
vid min hustrus graf, har han givit ett rent gripande porträtt av den
gamle prästen. Det är väl sannolikt, att detta färgats av sonens
pietet, men det i detta fall viktiga är ju det ljus, i vilket sonen såg
fadern. Denne »var strängt tillgiven den lutherska kyrkans ortodoxa
troslära», dock varken trång eller överhuvud intresserad för teologi,
ganska beläst i litteraturen, men framför allt en verkligt god kristen
präst, och Hwasser anför några drag ur hans levnad, vilka man
knappast kan läsa utan rörelse. Av fadern fick Hwasser således det djupt
religiösa inslag i karaktären, vilket blev det bestämmande för hela
hans livsåskådning. Denna religiositet hade hos honom, ännu medan
han var barn, en poetisk, mystisk, romantisk färgton, och ett utdrag
ur hans Betraktelser visar bäst, huru nära han stod Atterbom,
Stagnelius och de andra samtida nyromantikerna:
»En afton efter en vidlyftig utvandring återvände jag längs efter den älskade
Dalälvens strand. Skymningen hade framskridit långt och var nära verkligt
mörker. Himmelen var mulen och grå. En mild, men tung höstvind drog fram
genom luften, lösryckte ifrån lövträden en och annan av deras förbleknade
prydnader och framkallade ifrån den tjocka och resliga furuskogen, som stod på andra
sidan av älven, detta enformiga, men fulltoniga och melankoliskt ljuva sus, som
är eget för tallarnas kronor.... Under det jag så gick försänkt i drömmar och
aningsfulla tankar, väcktes jag hastigt av ett rop, som hemskt genombröt det
högtidliga lugnet. Det var först sedan det förnyades, som jag märkte, vad det
var. Det var nämligen en uv, som lät höra sig ifrån djupet av skogen.... Han
är således tolk av det klagorop, som genombryter naturen, av det otillfredsställda
begäret, av missnöjet med sig själv, sin varelse eller sin ställning. Den första
tanke, som därvid hos mig uppstod, var: vad kan vara den verkliga inre
meningen av denna naturens klagan? Icke kan den rovlystne uven vara en tolk av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0043.html
