Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken / 24 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hwasser och Berzelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den innerliga längtan efter befrielse, förvandling och nyfödelse, vilken det tillhör
människan att utföra på jorden, den kreaturens suckan, varom aposteln Paulus
talar. Utan tvärtom uttrycker det den oförnöjda djuriska lystnaden, hungerskvalet
och mordbegäret. Men, säger jag nu, uttalar icke uvens rop, om det tages i
denna mening, ävensåväl den mänskliga jämmerns mäktigaste grundton som
djurvärldens lidande? Denna
tankeföljd övergav jag dock snart, ty
uvens rop hade på mig då icke en
vidrig, utan tvärtom en lockande
verkan. Den förekom mig såsom
en kallelse, vilken lydde ungefär
så här: Kom hit, du grubblande
yngling! Du söker bekantskap med
naturens mysterier, men icke finner
du dem i dagens sken och ibland
människorna, utan här i skogens
djupa mörker, dit människans
erövrande och, såsom hon själv
kallar den, odlande hand ännu icke
inträngt; där dväljas de i en ännu
av människor icke begripen mängd.
Jag fattades i mitt innersta av denna
kallelse. Den där dunkla världen
i skogen lockade min håg med
underbar makt, och barnsagorna
om skogsrån och bergsdrottningar
m. m. återväckte i min inbillning
en mängd nya, men högst
besynnerliga föreställningar.»

Israel Hwasser sitter i katedern vid föreläsningen. Silhuett av Bernhard Hwasser. Nordiska museets arkiv.

Detta är ju ren nyromantik, och man märker, huru förberedd
Hwasser var för den mystiska naturfilosofi, som i Schelling hade sin
mest bekante representant. 1804 — vid blott fjorton års ålder —
blev han student och var redan från början bestämd att studera
medicin, ty vid denna tid voro ännu, såsom vi torde erinra oss, de
naturvetenskapliga disciplinerna i Uppsala förlagda inom den
medicinska fakulteten. Medicine doktor blev han 1813 — såsom han själv
uppger — mest efter på egen hand drivna studier. I viss mån föreföll
honom den levnadsbana, han valt, motbjudande. Läkaren blev ju vittne
till allt det vämjeliga, bedrövliga i människolivet, och detta stötte en
estetisk natur som Hwassers tillbaka. Men å den andra sidan —
skriver han — hade mina studier »ifrån början en religiös riktning,
bestämdes av en uppåtsträvande aning om sanningens helighet». Den
bildningssfär, som imponerade på mig, »var nämligen den, till sitt
inre obekanta område, hemlighetsfulla, där man söker insikt i livets
makt och förmåga att vårda denna makt så, att den kan segra över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>