Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avfattat sammandrag av alla Post- och Inrikes Tidningars officiella artiklar,
underrättelse om gifte och döde samt legala annonser». Denna praktiska idé, som
förefaller oss ganska närliggande och naturlig, väckte emellertid konkurrenternas
livligaste förbittring. På de legala annonserna ansåg man Posttidningen äga
privilegium, och man beskyllde Aftonbladet för stöld, att hava rövat, om än icke
posten, så dock Posttidningen. Att Hierta lade an på snabba nyheter väckte
också ont blod, ty med dylika gjorde sig de andra tidningarna ingen brådska.
Mest förbittrad tyckes man dock hava blivit över Aftonbladets skämt. Ett
ypperligt dylikt förekommer redan i det första numret. I detta redogöres tämligen
utförligt för den fest, som i Uppsala firats till Ansgarius’ minne, och tidningen avtrycker
kantaten, en del av Geijers program, »den på en gång kortaste och
innehållsrikaste berättelse om Ansgarius och hans ankomst till fäderneslandet, som vi
erinra oss hava läst». Men efter detta kommer ett litet tillägg: »Såsom en särskild
— och kanske den vackraste — av alla de högtidliga handlingar, varmed man
firat den passerade jubelfesten, skyndar red. att offentliggöra följande berättelse,
som av enskild hand blivit oss meddelad. Man känner av historien, att den hel.
Ansgarius i starka uttryck skrev till sin underhavande biskop Simon i Björkö,
att han och de övriga missionärerna för ingen del skulle tillägna sig något av
folkets ägodelar och inkomster. För att nu värdigt fira den helige mannens högtid
och minne påstås, att såväl ärkestiftets som ett visst annat stifts prästerskap
skola — till en början i tysthet — överenskommit och beslutat, med sina biskopar
i spetsen, att avsäga sig för alla tider tionden och andra inkomster samt, enligt
ordalydelsen i Ansgarii skrivelse, föda sig av sitt arbete, det vill säga i sitt
anletes svett. Troligen följa även de andra stiften detta sköna exempel, då det
hinner bliva bekant. Vilken lättnad och lisa för landet, isynnerhet under ett
befarat mindre fördelaktigt år! Och vilken sann kristlig anda i detta förakt för
jordiska håvor! Det blir på detta sätt, även i andlig mening, avundsvärt att
vara präst!»
Genom mängden av nyheter, den populära stilen och det goda lynnet slog
Aftonbladet igenom, och de åtal, för vilka tidningen råkade ut, ökade endast dess
popularitet. Å den andra sidan blev Aftonbladet hatkycklingen inom pressen,
både inom den konservativa och den liberala, ty Aftonbladet tog prenumeranterna
från dem. Man tyckte — som Askelöf skrev — »att lilla Lasse var rolig, och
han gjorde sin fortune på detta tycke». Anmärkningen var nog riktig, ty roliga
voro de äldre tidningarna icke,[1] allra minst de liberala Nya Argus och
Medborgaren, som utmärkte sig för sina »grundliga» artiklar på flera nummer.
Men Hierta var icke blott rolig. Han hade ock ett verkligt patos. Hans
många vedersakare ville i hans liberalism blott se en klok affärsspekulation.
Johansson i Nya Argus beskyllde honom för »ohöljd egennytta», »vinstbegär» och
»total brist på egen övertygelse», och så till vida hade han rätt, att Hierta var
en ypperlig affärsman. Men han var icke blott detta, och hans frisinne var utan
tvivel fullt ärligt. Han kämpade mot den tidens godtyckliga befordringssystem,
mot domstolarnas väld och undfallenhet för regeringen, mot det oansvariga
favoritväldet, »Brahekamarillan», för det i grundlagen stadgade konstitutionella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
