Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskicket, för näringsfrihet, för en mildare strafflag samt framför allt för pressens
1809 utlovade frihet. Som vi minnas från föregående del hade denna — alldeles
lagstridigt — tillintetgjorts genom den 1812 införda indragningsmakten, genom
vilken hovkanslern erhöll rätt att utan vidare — och utan att den indragna
tidningens utgivare fick veta varför — indraga en misshaglig tidning, varefter det
skulle bero på Kungl. Maj:t, »huruvida utgivaren av ett sålunda indraget dagblad
eller periodisk skrift må något annat dagblad eller periodisk skrift framdeles kunna
utgiva».[1] Följden härav blev den, att de tidningar, som kunde befara en dylik
indragning, på förhand genom en bulvan skaffade sig ett tillståndsbevis för en ny
tidning för att kunna fortsätta, och redan före Hiertas tid var ansvarighetssystemet
i fullt flor. Ända till 1835 var Hierta likväl ensam ansvarig för sin tidning, och
att han då genom »ansvaringar» nödgades fortsätta, berodde ej på honom själv.
Lindebergska åtalet.
Vid riksdagen 1834 hade striden mellan regeringen och oppositionen utbrutit
med ökad förbittring, och regeringen hade gjort sig skyldig till flera missgrepp.
Det fatalaste var dess inskridande mot kapten Anders Lindeberg, ty genom detta
föll ett löjets skimmer över hela systemet. Lindeberg var en mycket hederlig,
mycket klent begåvad och oerhört envis litteratör, med vilken man i allmänhet
gycklat, men som nu tack vare regeringens oklokhet förvandlades till martyr och
folkhjälte. Från början var han snarast konservativ, åtnjöt en pension från Karl
Johan å 400 rdr banko och hade 1821 blivit redaktör för den nu lojala
Stockholms-Posten, som då och då mottog artiklar, inspirerade från högsta ort. Som
författare var han också »lojal», var en ivrig fiende till fosforismen och erövrade
åtskilliga pris i Svenska akademien. Särskilt intresserad var han för dramatiken
och skrev flera pjäser, vilka dock snarast förvärvade honom en komisk
ryktbarhet, som vi sedan få tillfälle att beröra. Detta dramatiska intresse var
emellertid så starkt, att han beslöt att inrätta en egen privat teater. Hans anhållan
härom blev emellertid avslagen, enär Kungl. teatern sedan 1798 hade privilegium
på att vara huvudstadens enda teater. Med fullt skäl kände sig Lindeberg
förbittrad häröver och skrev i Stockholms-Posten några hetsiga artiklar, vilka hade
till följd, att han blev av med sin pension. Då kort därefter (1833)
Stockholms-Posten av brist på prenumeranter måste upphöra, gick Lindeberg in i Aftonbladet
och blev nu en övertygelsetrogen »rabulist» — som det då hette. I mars 1834
ingav han såsom sådan en skrivelse till justitieombudsmannen, vari han
uppmanade denne att vidtaga åtgärder för det olagliga privilegiets avskaffande, och därvid
begagnade han uttryck, som åtminstone kunde anses förgripliga mot konungens
person, ehuru det säkerligen alls icke var Lindebergs mening, att de så skulle
tolkas. Emellertid blev han åtalad för majestätsförbrytelse och den 19 juni av
Svea hovrätt dömd att »sig till straff och andra till varnagel mista livet genom
halshuggning». Avkunnandet — berättar Aftonbladet — »skedde för öppna dörrar
[1] Då tryckfrihetsförordningen var grundlag, kunde en ändring blott ske genom två på
varandra följande riksdagars beslut. 1812 skulle förslaget således endast hava kunnat
förklaras »vilande» till nästa riksdag. Så skedde emellertid icke, utan
indragningsmakten blev redan 1812 lag. 1823 beslöto alla fyra stånden dess avskaffande, och nu
fick detta beslut vila till nästa riksdag. 1828 antogs det av tre stånd, men föll inom
bondeståndet. Vid riksdagen 1834—1835 beslöto alla fyra stånden dess avskaffande,
men då konstitutionsutskottet lyckats kombinera detta med en annan fråga — om juryns
avskaffande — blev beslutet icke ens vilande till nästa riksdag. Sådan var situationen,
då Hierta började sin strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0092.html
