Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi lämnat barnböckerna, och vi äro därför kanske partiska för dem
— partiska även därför, att vi i dem återfinna vår barndoms
Stockholm, den stad, som nu är försvunnen, men som just därför strålar i
minnets guldglans. Man har ju — och med rätta — såsom en
förtjänst hos 1800-talet framhållit, att detta århundrades litteratur låtit
de provinsiella särdragen framträda. På vers och prosa ha vi fått
Skåne, Värmland, Dalarna, Norrland. Men den förste och den störste
av dessa provinsiella diktare var dock en stockholmare: Bellman, och
bland hans efterföljare hava vi Blanche och Strindberg. Det är
särskilt i skildringen av småfolket, som Blanche excellerar. I den
miljön hade han vuxit upp, och den kände han på kornet. En stor del
av skizzerna återgå helt visst till hans personliga minnen. Så t. ex.
tycka vi oss höra Blanche’s egen mor, då Figge Höglunds mamma
tar avsked av sin son, som blivit bjuden på bal till ingen mindre än
en general. »Figge! När du bockar dig, så skrapa för all del med
högra foten — jag har bett skomakaren lägga dubbelt med
knarrläder i dina lackerade skor. Lägg bara en sockerbit i tekoppen, och
häll i himlens namn inte grädda uti, så att det rinner över! Tag
bara ett enda tebröd och rör bara med fingerspetsarna vid damernas
händer. Drick inte punsch, när du ska dansa, men tugga i stället
på de här pastillerna, jag ger dig, så luktar du gott... Gud
välsigne dig, mitt barn, nu kan jag nöjd lägga mina ögon tillhopa, se’n
jag vet, att du umgås med generaler och amiraler! Ge mig nu en
kyss, min lille gosse — fast nej, gör det inte, för du bara skrynklar
ner din krage.» I denna värld känner sig Blanche hemma, och han
skildrar den con amore, utfärderna till Haga och Djurgården, där man
slår sig ned i gröngräset och bullar upp det medförda matförrådet,
folklivet på »Slätten» och vid Ugglevikskällan, utvärdshusen,
Stallmästargården, Ålkistan, Albano, Torngrens publika baler och balen hos
tvålhandlar Simming, Auroraförbundets festföreställning,
sammankomsten i det vällovliga hovslagarämbetet, där sagesmannen antagligen
varit hans styvfar, familjelivet hos hökar Sönnerlund, men allra mest
är han i sitt esse, då han drar sina minnen från Klara skola, från
barnsöl, begravningar och bröllop, och det är särskilt här, som hans
älskvärda humor gör sig gällande. Prästmannen-berättaren,
kyrkoherden doktor Liljenvaldh och klockaren bli anmodade att förrätta ett
barndop. Husfadern har just icke det bästa rykte, ty han är stadens
skarprättare, men barnsölet var ovanligt hederligt och rundligt, och
vid prästmännens bortgång hade värden tryckt några specieriksdalrar
i deras händer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
