Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en hederlig rackare, den där», utlät sig doktorn med synnerlig
förnöjelse, fast något svävande på målet. Säkerligen hade han på många år icke
fått en sådan sportel.
»Give Gud, det vore många så’na rackare i församlingen», yttrade klockaren,
lika belåten och upprymd som sin höge förman.
»Jag önskar, de vore
rackare allesammans!» yttrade
doktorn, stödjande sig tungt
vid min arm.
Så slutade detta barnsöl.
 |
August Blanche.
Litografi av A. Nay. 1869. |
Ännu mera drastiskt
är bröllopet hos
fodermarsken Höstqvist. Det
börjar med en
konversation mellan gästerna,
bland vilka
åldermanskan för ordet. När jag
stod brud — berättar hon
— hade jag »att ta emot
man, fyra styvbarn och
två hästkrakar, som
knappast kunde stå för sig
själva. Men annorlunda
såg det ut i huset, när
min salig man,
åldermannen, lade näsan i vädret,
för då hade vi sex hästar
på stall, som alla tillhört
ryska ministern, och fem
egna barn, av vilka den äldste nu som bäst söker bli klockare i finskan.
Han har en röst, så det hörs till Nybrohamnen. Han kunde spela klavér
med, men si då skulle han till en gång och dra fingerkrok si, och då
försträckte han sig, och nu går han med ett finger, som sir ut så här,
alldeles som en klyka, just så här, mitt herrskap, som en klyka, som
man bär mört på.» Emellertid inkommer bruden, och vigselakten skall
börja. Men då prästen framställer den vanliga frågan: vill du hava
denne etc., svarar bruden resolut nej: »det vill jag visst inte, ja’ vånne
jag vore skapt som en nors». Någon vigsel blir därför inte av utan i
stället ett animerat slagsmål, varvid gästerna likväl ej underläto »att
hugga för sig ur konfektkorgar och buteljer för att åtminstone ha
något gott av bröllopet». Allra mest främmande för vår tid äro
begravningarna, då skolpojkarna infunno sig och sjöngo och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0207.html
