Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut på detta sätt köpt sig fri? Vid Yngves dödsbädd vigas de så-
ledes vid varandra, kort därefter dör Yngve, därpå fadern, som genom
misskötsel förstört hela sin och barnens förmögenhet, och slutligen dör
även Hertha: »Det finnes en sjukdom, som angriper kvinnor vida
oftare än män och helst dem, som blivit träffade av någon hastig
sorg eller ock som blivit -—■ som man kallar det — utslitna av ett
strävsamt,glädjelöst liv.» Det var Herthas öde. Hon gick således
ej under i sin kamp för kvinnans frigörelse, utan i följd av en
serie omständigheter, som därmed knappt stodo i något samband och
av vilka ångbåtsolyckan var den mest avgörande. Av Fredrika Bremers
alla romaner är Hertha nog den estetiskt svagaste.
Den var likväl den, som framkallade det största uppseendet. I
pressen blev boken föremål för häftiga angrepp, några — såsom en
artikel av Herman Bjursten — ovanligt dumma, andra ■— såsom von
Brauns — råa, och dessa angrepp visade, att romanen, så estetiskt
underhaltig den än var, likväl träffat en sårbar punkt i den allmänna
uppfattningen av kvinnans ställning. Den framkallade en diskussion,
som ledde till vida mera vittgående resultat, än Fredrika Bremer för-
modligen vågat hoppas, och Hertha har därför en icke ringa betydelse
icke blott i den svenska romanens utan ock i den svenska kulturens
historia. Efter Hertha blev kvinnofrågan ett bland de mest diskute-
rade samfundsproblemen inom vår litteratur; och Fredrika Bremer
hade därför ej så orätt, då hon i ett brev till Böklin satte Hertha
främst bland de romaner, hon skrivit, emedan den inom sig bar ett
»framtids-, ett evighetsfrö».
I Schweiz. Av Fredrika Bremers brev från denna tid framgår, att de religiösa
spörsmålen upptogo hennes intresse nästan lika starkt som kvinno-
frågan. Särskilt hade hon fäst sig vid en frikyrka, som kommit till
stånd i Schweiz, efter uppslag av den geniale Alexandre Vinet (f 1847).
Denna fria kyrka — skrev hon 1854 till Böklin — »betraktar bibel-
ordet såsom ingalunda ofelbart och ger full vikt åt det mänskliga
elementet i den bibliska historien; den betraktar dogmerna såsom
ingalunda avslutade, ofelbara lärobegrepp, den ger rum åt utvidgande,
fortskridande, grundligare tolkning, uppfattning o. s. v. Vad den
däremot fasthåller, omfattar, lever sig in uti med allt högre kraft och
innerlighet, är Jesu Kristi person och Guds väsens uppenbarelse i
honom.» Fredrika Bremer trodde sig således hava funnit ett samfund,
som omfattade den frigjorda protestantism, till vilken hon själv allt-
mera närmat sig, och hon kände därför ett behov att på ort och
ställe studera denna rörelse. I maj 1856 — då hon avslutat Hertha,
men flera månader, innan den svenska upplagan kommit ut i bok-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
