Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var med detta revolutionära företal, han tänkte inleda sin Ferrando
cykel Jordens blomma, och i denna var det hans avsikt att inarbeta Bruno-
sina övriga skrifter — jämte Skönhetens tårar, Semiramis samt Ormus
och Ariman — även Guldfogel i Paradis, Rosaura, Manhem, Amorina,
Cypressen och Murnis. Tanken var tydligen denna. Början skulle
behandla skapelsen och de äldsta religions- och statsformerna; där-
efter skulle följa en världshistoria i djupare mening, som skildrade
människornas förhållande till religion, fosterland, kärlek, poesi m. m.
Slutligen skulle denna universalhistoria flytta upp i andevärlden och
avslutas med de tre stora prosapoemen Murnis, Aransis och Ynsis.
I denna senare avdelning var tydligen det egendomliga dramat Ferrando
Bruno ämnat att ingå.1 Det är möjligt, att Almquist här fått
ett formellt uppslag från Byrons mysteriedramer, med vilka Ferrando
Bruno obestridligen företer en viss likhet. Någon påverkan behöver
dock knappast antagas, ty en dylik form föll sig ju ytterst naturlig
för en med swedenborgianism så genomsyrad fantasi som Alm-
quists; ett liknande drama är Stagnelius’ Albert och Julia, som
ju också rör sig med swedenborgska idéer. Tankeinnehållet i Fer-
rando Bruno företer i varje fall föga likhet med Byrons dramer,
utan rör sig inom samma föreställningsvärld som Gudahataren,
och liksom i Murnis spelar händelsen i andevärlden. Dramat för-
fäktar en bland Swedenborgs huvudteser: det finnes ingen personlig
djävul, utan det onda härrör från människan själv. Dikten mynnar
ut i en mystisk pånyttfödelse: sedan den djärve sanningssökaren
sjunkit till stoft, växer ur detta en ny varelse, som buren på ängla-
vingar höjer sig mot gudahemmet. Det är den nye Ferrando, som
»vuxit har till kraft av lamm» — förståndet löser icke livets stora
gåta, men för fromheten, med försjunkandet i Gud, upphöra dessa
problem att finnas till. Då dramat börjar, är Ferrando död och har
kommit till andevärlden, där ängeln Ariel frågar honom, vad han
söker: »Jag Satan söker.» Fostrad av lärde klerker, hade Ferrando
längtansfullt sökt Gud, men bedragen i sin kärlek hade han tvingats
att förneka hans existens; han hade funnit, att »luft hon är, den
världsomfarna sagan om det goda». Det var därför han sökte Satan,
den starke, som länkade världens och människornas öden. Av en
ängel hänvisas han till Michael, som hälsar honom med samma lära,
som Almquist själv under en diskussion i Mannasamfund förfäktat:
»Säll är den man, som kan sin klokhet dämpa, på vett ej fåvitskt
1 Det omtalas först i ett omkring 1828 skrivet brev, men är tydligen äldre, dock
senare än juni 1824. Dramat trycktes först i imperialupplagan 1839.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
