Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schems-el-
Nihar.
Men förinnan dess med vapenklubban slår jag!
O, om mitt Palermo sin Rinaldo kände,
Visste, att jag älska kan den kvinnligt täcka,
Lydigt, underdånigt ljuva — ha, i uppror
Stolta stad! Du, lik en skön, upprorisk kvinna,
Kuvas skall! Men om du åter ljuv och kvinnlig,
Älskansvärd och med en darrning till mig nalkas,
Darrning, fin, knappt skönjelig — men dock en darrning
Om förlåtelse — en bön: då dig i famnen
Till mitt bröst, ja, till mitt hjärta vill jag trycka!
Det var denna ridderlighet, som besegrade Violantas hat. Tyvärr skymmas
dessa förtjänster hos dramat dock till en del av de nyromantiska bisarrerier —
också i Hugos stil — från vilka Almquist ej kunde göra sig fri. Moharrem tror
sig vara död, icke blott en, utan två gånger mördad, först med Brintos stilett,
sedan med gift, och hans fängelse utgöres av en grift i kyrkan. Bortser man
emellertid från dylika fantasterier, vilka mycket väl kunna avlägsnas, utan att pla-
nen rubbas, torde Signora Luna nog vara den efterromantiska tidens mest bety-
dande drama, åtminstone före Wecksells Daniel Hjort.
Med Signora Luna hade Almquist nått höjdpunkten av sitt nyro-
mantiska författarskap, och ungefär samtidigt skrev han två episka
dikter, som också äro starkt nyromantiska, ehuru utan det vilda bisar-
reriet i Signora Luna. Dessa dikter äro Schems-el-Nihar1 och Arthurs
’ Schems-el-Nihar, som först trycktes i imperialupplagan (1839), är mycket svår att
datera och författades antagligen vid flera olika tillfällen. Namnet förekommer redan i
Hinden, som troligen skrevs 1829 och trycktes 1833. Där omtalas »historien om den
persiska trollflickan Schems-el-Nihar». Men i dikten är Schems-el-Nihar ej en persisk
trollflicka, utan en abyssinisk drottning, och allusionen kan således ej avse den nu kända
dikten, ehuru det egendomliga namnet gör det sannolikt, att denna i någon form varit
påtänkt. Dikten Schems-el-Nihar sönderfaller emellertid i två bestämt skilda delar, vilka
stå i ett mycket lösligt sammanhang med varandra. Den första (sångerna I—III) handlar
om Schems-el-Nihar, den andra (den fjärde sången) om en strid mellan Amhara-folket
och Gallas-folket, vilket anföres av Lumo. I brevet till Atterbom av den 2 mars 1834
nämner Almquist bland dikter, som äro »under arbete ännu» även »Auxuma (prins Lumo,
Niorna etc.)». Prins Lumo är en bland hjältarna i den fjärde sången, och i avslutningen
till den tredje förklarar Almquist, att »femton sånger hörde vi om Lumo, Gallasfursten,
som mot Gondar stridde». I en not tillägger han: »Härav ser herr Hugo min för-
modan, att detta blott fyrasångiga epos, Schems-el-Nihar, måste vara allenast en episod
eller fragment av ett större, vilket i den följande fjärde och längsta sången låter höra sig
såsom i sammandrag. Det ser ut att vara likasom grekernas lilla Iliad (Ilias mikra) i för-
hållande till den stora egentliga Iliaden.» Delarna av denna stort anlagda, men nu för-
lorade dikt skrevos antagligen vid flera tillfällen, och den 17 oktober 1835 uppläste Alm-
quist Auxuma för Malla Silfverstolpe. Då var således ett huvudparti av dikten färdigt.
Själva inledningen, de tre första sångerna, skrevos enligt Almquists egen uppgift på
Fröåsa gästgivargård 1837. Möjligen gjorde han då också det sammandrag av de förut
skrivna fragmenten, vilket föreligger i den fjärde sången.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
