Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sationsnovell. Den har framför allt en tendens. Till det yttre riktar
sig denna mot japanens för européer orimliga moral, men författaren
framställer saken så, att icke blott den japanska moralen, utan mo-
ralen över huvud vilar på nedärvda fördomar och att japanens i själva
verket ej är mera orimlig än européens. Japanen i fråga har, åt-
följd av sina bägge döttrar, flytt från Japan till Europa, där han för-
värvat en fabelaktig rikedom. Min härskare — berättar han för
Richard Furumo — »har vredgats över min bortresa, stridande mot
hans och hans företrädares förbud. Slutligen har han utspanat min
vistelseort och genom bud med ett holländskt skepp skickat mig sin
befallning att dö. Jag är lycklig att vara född i så högt stånd, att
jag äger rättigheten döda mig själv, när min härskares dom kom-
mer, och jag behöver icke falla för en bödel. Denna min rättighet
skall jag nu, nedböjd till fållen av hans hitsända skrift, iakttaga, och
jag skall ärofullt upprista mig, så som många av mina fäder före mig
gjort, när deras herres domar på gult siden anlänt till deras hus.
Och även så skola mina döttrar dö.» Japanen utför sitt uppsåt, ristar
upp magen på sig själv och dödar sina döttrar. Furumo söker vis-
serligen hindra dessa vansinniga självmord, men fann »Kubos (den
japanske monarkens) politik att tvinga sina undersåtare inom Japans
område kanske strängare, men i grunden alls icke orimligare än så
många europeiska prohibitioner». Den japanske ädlingens stolthet
över prerogativet att få skära upp sig var »i grunden samma sak
som de hundrade ömkligheter, varöver Europas privilegierade brösta
sig» —• Jet ser ut, som om Almquist här tänkt på det svenska adels-
privilegiet att avrättas med svärd och ej med bila. Det är tack vare
dylika fördomar, som de naturliga känslorna kuvats. Fadern älskade
sina barn och ansåg det dock såsom sin plikt att på Kubos befall-
ning döda dem; döttrarna ville leva, men följde utan knot fadern i
döden! Det var japansk moral. Vilar icke också — det är novellens
innebörd — vår västerländska moral på fördomar, från vilka vi ej
kunna befria oss? Intresset för denna tendens skymmes i Palatset dock
undan för Almquists lust att tumla om i en exotisk värld och för det
spännande, fantastiska äventyret. Novellen är ännu skriven ej av
realisten, knappt heller av den sociale revolutionären, utan av den
bisarre nyromantikern Almquist.
En annan samtidig novell i den åttonde Törnrosboken (1838)1, Ara-
minta May, är ännu bättre skriven och kan sägas utgöra blomman
inom en genre, i vilken Almquist förut försökt sig — så i Drott-
ningens juvelsmycke. Det är en rokokonovell i brevform, ehuru för-
1 Araminta May skrevs på sommaren 1837.
325
Araminta
May.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
