Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det saknar ledare. Dylika kan ej det onationella herrskapsfolket bliva.
Visserligen ståtar detta ibland med sin fosterländskhet, »deras frun-
timmer sjunga folkvisor, långdraget och ängsligt», männen kunna
hålla patriotiska tal »vid tillfällen, då ordandet tjänar till ingenting»,
men de känna ej svenskt, betrakta det lägre folket snarast som fien-
der, och herrskapsklassen kan därför »utan tvivel undvaras». Okas
detta missförhållande, är det fara värt, att själva staten till sist går
under.
Den lilla skriften är således starkt demokratisk, vida mera än
Geijers samtidigt, efter »avfallet», skrivna artiklar. Dessa idéer hade
länge legat och jäst hos Almquist, och hans genombrott som demo-
kratisk, realistisk folkförfattare hade många anor. Han stammade
ju från en gammal bondesläkt, hade uppfostrats på landet och hade
tidigt påverkats av Rousseaus idéer. Dessa hade först lett till den
fantastiska Värmlandsepisoden, som visserligen misslyckats, men dock
icke mer, än att han alltjämt behöll sin förkärlek för det idealiserade
bondelivet. Ett annat ferment hade kommit från göticismen. Även
här hade detta slagit ut i fantasteri, i Manhemsförbundet. Men kvar
blev dock den känsla för äkta svenskhet, som Geijer tecknat i Odal-
bonden och som Almquist själv så ypperligt fått fram i Svenska
fattigdomens betydelse. Mest betydde nog hans ständiga resor i
‘olika svenska bygder, genom vilka han lärde sig känna både folk
och land. Jag låter — skrev han i ett brev — »resans direktion i
detaljer bero av slumpen, och jag har det besynnerliga ödet, att vart
jag kommer, behöver jag knappt några minuters sammanvaro, förrän
människorna med största önskvärdhet öppna för mig sitt innersta,
ifrån bönder räknat till och med baroner och grevar, gamla och unga.
Jag får kasta blickar in i de olikaste själsförhållanden, intressanta
händelser avslöja sig, och likasom nya, märkvärdiga landskap upp-
täcka sig för den resande i den yttre naturen, avtäcka sig de älsk-
värdaste vrår av människohjärtan, som jag aldrig förr känt.» Det är
också i reseskildringarna — i Drottningens juvelsmycke och Baron
Julius K* — som den blivande realisten först röjer sig. Och så-
som författare för folket hade han redan tidigt försökt sig. 1818
hade han utgivit Grå kappan, och ännu 1827 hade han skrivit en
ren folkskrift om en statdräng på Antuna, som avrättats för ett mord.
I hans första författarskap hade folksagan ingått såsom ett mycket
framträdande element — så i Cypressen, Semiramis, Hermitaget m. fl.
Av betydelse blev också hans bekantskap med Walter Scott. Dennes
så genomsunda realism kunde han väl aldrig tillägna sig. Men näp-
peligen hade själva ramen till Törnrosens bok, Jagtslottet, tillkommit
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
