Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blir romanens hjältinna. Denna guvernant är emellertid dotter till Hillnér
och hans första hustru samt född efter faderns rymning. Denne vet således ej
av, att han har en dotter, och hon tror, att hennes far är död. Modern däremot
har icke, såsom Migneuls korrespondent uppgivit, dött, utan lever i Uppsala så-
som en fattig änka. Egendomligt nog — någon egentlig förklaring härpå får
man icke — uppträder dottern, Amalia Hillner, icke hos baron Migneul under
sitt verkliga namn utan som mademoiselle Lenoir. Detta är romanens inkrång-
lade förhistoria, i vilken man så småningom får tillfälle att inblicka.
Utvecklingen av händelsen sker därigenom, att Oscar Ekensparre vill börja en
process med Migneul för att återfå sitt arv, och därunder får han visshet om, att
Migneul och Hillner äro samma person. Händelsen kompliceras ytterligare där-
igenom, att Oscar Ekensparre blir kär i Amalia, som upptäcker, att Migneul är
hennes far. Denne får slutligen veta, att hans första hustru lever och att han
således begått tvegifte. Emellertid lösas alla konflikterna därigenom, att friher-
rinnan Migneul dör och Oscar och Amalia bli gifta.
Från Almquists äldre romaner skiljer sig denna först och främst därigenom,
att den icke är någon »fuga» utan i den vanliga romanstilen. Den har heller icke,
i motsats till dessa, något egentligt idéinnehåll, utan lägger den nästan uteslutande
vikten på de rena sensationerna. Dock tangerar Almquist här ett problem, som
han försiktigt berört även i Europeiska missnöjets grunder, nämligen möjlig-
heten att samtidigt älska två eller flera — det vill enligt Almquist säga detsamma
som att i ett sant och fritt äktenskap vara förenad med flera. Till troheten hör
även — skriver han i avhandlingen ■—- »att om man i själ och hjärta skulle finna
ännu andra personer älskvärda, man icke därföre upphör att hylla och älska den
förra till all den grad och på det sätt, som är möjligt... Det andliga tycket kan
visserligen vara uteslutande till blott en, men i fall det sträcker sig till flera, så
behöver det alldeles icke därföre minskas för den första. Ty det andliga avtager
icke genom meddelande, likt ett visst kvantum, som, sedan man givit bort en del
därav åt en, endast har en återstod kvar åt en annan .. . Man skall säga, att det
strider emot människohjärtats väsende. Det vissa är, att det icke strider emot hjär-
tat och själarna i sig själva, men väl emot vad dessa ofta blivit genom de sak-
vidriga intrasslingar, som nu äro.» Enligt vad Almquist själv skrev till Sturzen-
Becker var också grundidéen i Amalia Hillner att uppvisa »det psykologiska fak-
tum, att en person kan älska flera än en på en gång och göra det på ett him-
melskt, varmt och rent sätt». En föregångare hade Almquist här i Goethe, som
1 sitt ungdomsdrama Stella skildrat, huru två kvinnor finna sig i att vara sam-
hustrur till samme man — ett motiv, som ursprungligen stammar från Orienten
med dess polygami Denna tanke har Almquist emellertid ej vågat utföra. Hill-
ner tror, att han är änkling, då han gifter om sig, och moraliskt begår han såle-
des icke något tvegifte. Hustrun numro två dör, innan hon får veta den förras
existens, begår således heller icke tvegifte, och då Hillner till sist förenar sig med
Amalias mor, är han änkling efter sitt andra giftermål. Konflikten får därför en
nästan farsartad avslutning. Migneuls juridiska biträde väger möjligheterna mot
varandra. Baronen kunde ju, liksom förut Hillner, låtsas dö. »Visserligen får
det medgivas, att tabellverket härigenom bedrages på siffran, enär det bekommer
2 döda av blott i född, men jag finner tvedöd — eller tvedöde bör det kanske
grammatikaliskast heta i likhet med tvegifte — jag finner, med ett ord, tvedöd
ingenstädes i lag förbjuden, varav jag drager den slutsatsen, att det står var man
öppet att dö, så många gånger han gitter.» För det nya äktenskapet med fru
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
