Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hillner uppstå dock vissa svårigheter. Förblir han baron Migneul, kunna han
och fru Hillner ej sammanbo. Fru Hillner är icke vigd vid honom, »ty hon är
gift med herr Hillner. Stannar hon vid att bo hos honom såsom hans hushållerska,
så är det icke osedligt, men ganska säkert vill hon kalla honom sin man, ty jag
känner henne, och med en baron Migneul blir sådant omoraliskt.» Däremot före-
faller det, som om de i egenskap av änkling och änka kunde gifta sig med varandra,
»ty fru Hillner är såsom sådan bestämt en änka, vilket genom attest ifrån Sparråkra
kan bevisas, och baron Migneul måste sannerligen ej förnekas egenskapen av änkling
efter friherrinnan Eugénie». Nu kan ju häremot visserligen invändas, att Hillner
icke dött och att således fru Hillner begått tvegifte. I så fall har hon dock be-
gått det med en och samme man, vilken casus visserligen ej »i lagen upptages
såsom ett tillåtligt undantag, men måhända ändock ej så strängeligen straffas. I
värsta fall måtte konungens nåd här kunna påräknas.» Slutligen bestämmer man
sig för, att Migneul genom annons i Posttidningen antager namnet Hillner, varpå
herr Hillner och fru Hillner flytta tillsammans utan någon ny vigsel. Skämtet är
mycket karakteristiskt för Almquist. Han hade en utpräglad smak för juridisk
sofistik, och denna smak, som sedan mycket starkt kom fram i hans personliga liv,
möter oss ständigt i Amalia Hillner, som är en halvt juridisk roman. Almquist för-
nekade visserligen all juridisk rätt, men icke dess mindre var han mycket road av
att vränga lag. Härom har han ett ganska karakteristiskt uttalande i Amalia Hill-
ner. Fattar man -— säger en advokat — »vårt jus sådant, som vi nu i världen
onekligen hava det, så inser man, att litet nog därav är i och för sig själv rätt,
utan det mesta består uti konventionella former eller i påbud, icke gällande genom
sin egna inre nödvändighet, men till följe av den korporations makt, som stiftat
dem. .. Säkert invänder du, att något måste väl i grunden vara rätt och något
orätt, mänskligt och djupt att tala.» En dylik människorätt finnes väl, men man
måste hava ett ganska svagt huvud för att icke inse, att de faktiska lagarna hava
litet att skaffa med denna människorätt. Vad som emellertid gör, »att juridiken
icke i grund kan fördärva och läsa fast mänskligheten, är någonting, som man
annars vanligen högt beklagar såsom den största sociala olycka: jag menar det
ofta obestämda och det stundom rakt motsägande i våra respektiva lagbud, vari-
genom domare och sakförare i analoga frågor kunna leda sig till alldeles stridiga
resultater». På dylika spetsfundiga lagtolkningar började Almquist nu öva sitt
skarpsinne, och härpå erbjuder Amalia Hillner många exempel. Han berör också
andra sociala frågor — så nykterheten, för vilken hans vänner Wieselgren och
Thomander voro djupt intresserade, och Almquists hjälte Hillner slutar med att
avlägga ett nykterhetslöfte. I förhållande till de föregående romanerna är dis-
kussionen om dessa samfundsproblem dock mera en bisak, och den sensationella
handlingen är huvudsaken.
Ännu mera är detta fallet i hans nästa arbete, Gabrièle Mimanso (1841 —1842),
som är en ren sensationsroman, den äldsta fullt utpräglade i Sverige och i mycket
förebilden för Blanches Sonen af Söder och Nord. Uppslaget har han antagli-
gen fått från Balzacs Histoire des treize, som redan 1834 kommit ut i en för-
kortad svensk översättning. Almquist har här en fantasi, som både Sue och Du-
mas kunnat avundas honom, och härvid är att märka, att Almquists roman kom
ut ett år före Les mystères de Paris, två år före Le juif errant och tre år före
Monte-Cristo. Han rör sig emellertid inom samma värld som dessa franska ro-
manförfattare, och händelserna spela, liksom hos dem, i Paris under Louis Phi-
lippes tid samt har ett tillämnat kungamord som bakgrund. Allt är anlagt på
Gabrièle
Mimanso.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
