Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare intogs i Fänrik Ståls sägner och är den äldsta »fänriken»,
skriven långt innan Runeberg hade någon plan på en dylik cykel.
Tidpunkten för handlingen är ännu alldeles obestämd, och fiendens
nationalitet är, lika litet som i Grafven i Perho, angiven. Metern är
också densamma: orimmade, femfotade trokéer. Över hela dikten
vilar en slöja av ossiansk mystik, som ej finnes i de senare, mera
realistiska fänrikarna; redan hjältens namn, Molnets broder, ger oss
ju en förnimmelse av Ossian. Så även sceneriet, en avlägset liggande
bygd, dit endast korpen, gladan och vargen fört några budskap om
kriget. I pörtet sitter gubben och sjunger liksom för sig själv. Han
har en dotter och en fosterson, och det är om denne sången handlar;
Gossen kom en vinterkväll i stugan,
Okänd kom han, lik en otam fågel
Vilsefaren in i mänskors boning;
Hjässan lyste kal ur mössans remnor,
Tån stack fram emellan snön på foten,
Barmen såg man genom rivna tröjan.
Vems och vadan? — »Fråga vems och vadan
Av den rike, som har far och hembygd.
Någon vind lär från mitt hem väl komma,
Skyn i luften törs jag kalla broder,
Men blott snö jag är på nattens fötter,
Som han stampar av, i stugan kommen.»
Så stannade Molnets broder hos gubben, gossen blev yngling, blev
stor och stark, men — frågar gubben —
Var är fostrarns hopp? Den gamle sitter
Tung i stugan, längtar, fast förgäves,
Att ett enda ord om kriget höra,
Om hans land är bärgat eller fallet?
Örnens språk förstår han ej att tyda,
Korpens rop han känner ej ; en främling
För ej budskap opp till ödemarken,
Och den unge, som hans hjälp bort vara,
Lyss på budskap nu från kvinnohjärtan.
Molnets broder har hört den gamles sång, där han satt bredvid
den älskade fostersystern. Han yttrar intet — yttrar över huvud
intet i hela dikten —, men på natten smyger han sig bort, vänder ej
heller tillbaka dagen därpå. Den gamle vandrar då ut att söka honom
och kommer genom den härjade bygden till en stuga, där han av en
kvinna hälsas såsom hennes räddares fader. När min man — berättar
hon — låg bunden på golvet och jag själv gripits för att bortsläpas,
bröt Molnets broder som en storm in i vårt hem och drev bort de fräcka.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
