Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högst i lyrisk skönhet står dock även i detta häfte den andra av-
delningen Idyll och epigram, och nu kan man icke längre tala om
någon efterbildning av de serbiska dikterna. Det vore frestande att
citera många av dessa epigram, men det kan vara nog att anföra
det väl främsta av dem alla, Den enda stunden.
Allena var jag,
Han kom allena,
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte.
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar.
Den korta stunden
Blev hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljuva stunden.
Häftet inledes med de två episka dikterna Grafven i Perho och
Zigenaren, som är hållen i samma stil och är skriven på samma
meter som den förra. Den skildrar det vilda naturbarnet med de
starka lidelserna. Också denne landstrykare, vars kniv sitter så löst
i slidan, har sin moral, en annan än samhällets, men kanske icke
sämre, och han äger även den besutnes hembygdskänsla. Då han
fången, smidd i järn, föres över Kangasalas ås, som skiljer tvenne
fjärdar, gripes han av landets fägring:
Om jag där min hustru skulle möta,
Ville jag till henne säga: Kvinna!
Dröj och föd ditt foster här till dagen,
Att mitt barn må se i födslostunden,
Hur vår Herres värld är glad och härlig,
Fast att dröja är oss tungt som döden.
Denna hänförelse för det finska landskapets skönhet passar måhända Molnets
icke i en zigenares mun, men den är ett uttryck för en bland de broder-
starkaste av Runebergs egna känslor. Kärleken till hembygden var
redan hos den unge Runeberg kraftigt utvecklad, och det var ur
denna hembygdskänsla, som hans fosterländska patos växte fram.
Ty hembygdskänsla är dock ej detsamma som fosterlandskärlek, och
ännu hade Runeberg ej skrivit en enda fosterländsk dikt. Grafven i
Perho är visserligen krigisk, men det är ej brödernas och den gamle
Hanes patriotism, som förhärligas, utan det är sammanhållningen,
broders trohet mot broder, och de kämpa ej för Finland, utan värja
blott sin trånga bygd. Men 1835 offentliggjorde Runeberg i Helsing-
fors Morgonblad sin första fosterländska dikt: Molnets broder, vilken
26—-30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI. 4OI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
