Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, trampa din nattliga ban!
När en gâng Fjalar ristar sig geirsodd, kom,
Kom, innan hans hand vid svärdet domnar.
Gälda han vill dig lön för din svarta lögn.
Siaren lovar att komma: »räknade äro livets stunder. Även för
oss de fyllas en gång.» Därpå införas de båda barnen, och efter en
hård själsstrid låter Fjalar vapenbrodern, den gamle Sjolf, taga Gerda
för att från en brant klippa vid stranden kasta henne ned i Jravet.
Striden mellan Fjalar och gudarna hade börjat. År kommo och flydde
igen, men om hans dotters öde sporde ingen ett ljud. I de tre föl-
jande sångerna flyttas handlingen till Morven, till Ossians hemland.
Såsom den blinde konung Morannals fosterdotter har Oihonna där
vuxit upp, och i den fjärde sången får hon veta, att han en dag
funnit henne såsom ett spätt barn på havet — man anar således här,
vem hon är, men varken hon eller Morannal känna det. I samma
sång skildras, huru den nordiske vikingahövdingen Hjalmar med här-
skepp kommit till Morven. Oihonna, som aldrig sett honom, men
till vilken ryktet om hans bragder nått, har redan förälskat sig i
honom, och Hjalmar, som hört om Oihonnas skönhet, har svurit att
taga henne till brud. I striden falla Morannals söner, men med under-
rättelsen om Hjalmars seger avbrytes den fjärde sången. I den femte
flyttas vi tillbaka till Fjalars land. Den gamle kungen är mätt på
livet och vill rista sig med geirsodd. Han föres upp på Telmars
fjäll, varifrån han skådar ut över sitt lyckofyllda rike: »Ödebygder
ärvde jag av fäder; jag har skapat ett fruktbart land.» Hans gamle
vapenbroder Sjolf träder då fram:
Var du själv dig nog, vi lät du vissna
Dina lemmar i ålderns höst?
Var det du, som skapat det verk, du skådar?
Upp då, skapa åter din ungdom själv!
Böj ditt sinne, kung, för höge gudar!
Deras gåva din storhet var.
Det var Frey, som klädde i grönska tegen.
Blott Allfader hägnade landets frid.
Fjalar är lika oböjlig: »Ord jag hört om makter, dem ingen skådat,
och på drömmars väsen jag bjuds att tro.» Och var är Dargar nu,
som lyssnat till gudars råd? I det samma står denne framför honom :
Du har bjudit mig att komma, och jag är här! Men Fjalar log: Jag
har visat livet den väg, det tog. Det hot, du bar från dina gudar,
som en rök försvunnit. Min dotter är gömd i blåa djupet och sluter
42 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
