Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl in i detta skema. Hos Leontes möta vi konflikten mellan den
sonliga plikten mot fadern och plikten att främja den av gudarna
hägnade rättsordningen. Han fyller den senare, men kommer där-
igenom att kränka den förra, liksom Antigone kränker statens även
av gudarna hägnade lagar för att fylla systerns plikf, emot brodern.
Leontes går därför under, och genom denna undergång försonar han
sin ensidighet. Leiokritos befinner sig i en motsatt konflikt. Han
skildras såsom en grekisk »tyrann», såsom sådan med känsla för statens
rätt, som han representerar, och med fordran på lydnad av undersåtarna.
Det grekiska medvetandet, sådant det framträdde i tragedierna, er-
kände dessa krav som berättigade; det visar oss skildringen av ty-
rannen Kreon i Antigone. Men statens rätt fick icke drivas till obil-
lighet, och det göra både Kreon och Leiokritos. Den senare är vis-
serligen tecknad såsom en ädelsinnad man, och hans avsikt är att
främja folkets väl, men i motsats till Kreon har han kommit till mak-
ten genom en rättskränkning. A den andra sidan har han begått denna
till en väsentlig del av hänsyn till sonen, åt vilken han vill lämna
spiran i arv. Höll jag väl — frågar han — »för min skull kunga-
spiran kär? Nej, blott för din; att kunna ge dig den i arv betryggad,
vördad, fruktad — därför stridde jag mot dig, mot gudar, mänskor, ja,
emot mig själv.» För rättskränkningen straffas han därigenom, att
han, då han tror sig dräpa den fiende, som stått i vägen för sonen,
i stället dräper denne. Men även han försonas. Liksom Fjalar böjer
han sig i ödmjukhet inför de höge gudar:
O, hur är ej människan
Inför de höge, evige ett ringa ting;
I all sin storhets allvar knappt en lek för dem!
Så må hon akta deras vilja, icke sin.
Ty handlar hon för egen skull, för deras ej,
Skall vad hon gör blott göra hennes undergång.
Emellertid är det icke nödvändigt att antaga ett inflytande från
Hegel. En konflikt, som starkt erinrar om den, inför vilken Leontes
ställes, möter oss också i Schillers Wallenstein. Max Piccolomini har
där att välja mellan sin kärlek och sin trohet mot kejsaren, och lik-
som Leontes följer han den högre plikten och går under. Vare sig
emellertid Runeberg tagit intryck från Hegels estetik eller ej, är hans
drama i varje fall uppbyggt med den yttersta omsorg. Måhända är
det just detta utspekulerade, som gör, att vi stå mera kalla inför
denna Runebergs skapelse än inför något av hans andra stora
diktverk. Huvudpersonerna värma oss icke, och vi sakna livets puls-
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
