Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag hos dem. Runeberg utgår från, att Eurysakes’ rätt till Salamis
vilar på en gudomlig ordning. Detta må från den grekiska filologiens
synpunkt vara riktigt. Men vi i våra dagar känna det icke så, och i
varje fall stötas vi av, att denna rättens representant är en så obe-
tydlig personlighet. I Kongsemnerne är det dock konungatanken, som
kröner Haakon och icke Skule till konung. Någon dylik andlig stor-
het äger Eurysakes icke, vid sidan av Leiokritos och Leontes är
han småvuxen och har endast sin börd att åberopa. Vidare är Leio-
kritos’ karaktär långt ifrån klar. A den ena sidan säges han hava
bemäktigat sig Salamis’ krona av kärlek till sonen, å den andra förefaller
motivet hava varit ett vanligt maktbegär. Jämförelsen med Macbeth ut-
faller icke till hans fördel. Macbeth brytes andligen ned av sin skuld-
känsla; hos Leiokritos däremot spåras intet dylikt lidande. Det är först,
när sonen stupat för hans hand, som han faller samman. Och dock är
han både en mera dramatisk och en mera tilltalande gestalt än Leontes.
Denne är alltför rätlinjig, alltför litet sammansatt. Trots sin vekhet och
sin själsnobless verkar han som ett abstrakt dygdeideal, och egentligen
är det icke själva rättsfrågan, som för honom är huvudsaken, utan
att han själv handlar rätt. Mänsklig är en dylik karaktär icke. Utan
en djupgående själsstrid kan dock ej en normal människa gripa till
vapen mot en fader och kämpa mot denne. Att han ogärna sällar
sig till upprorsmakarne, är visserligen sant, men han erfar ej ett verk-
ligt lidande inför den hårda nödvändigheten att träffa ett dylikt val;
saken är för honom, utan allt grubbel, klar. Det är just frånvaron av
ett dylikt lidande, som så starkt skiljer Kungarne på Salamis från
Shaksperes tragedier. Och att ett dylikt dygdeideal går under, ver-
kar på oss snarare upprörande än upplyftande, ty Hegels estetik är
icke längre vår tids, och Runeberg synes här knappt omfatta den
tyske filosofens teori om ensidigheten i den tragiske hjältens patos.
Snarare möter man här samma åskådningssätt som i Kung Fjalar:
vi människor kunna ej utgrunda försynens rådslag; även i de fall, då
de förefalla oss orättfärdiga, lända de till det helas bästa. Denna
lösning av teodicéproblemet göres ock av Leontes:
Vad är, att mänskan yrkar på ett ändamål
Och aktar ringa, vad som möts på banan dit?
Förstår hon väga varje sak med gudars våg,
Och vet hon, när hon rubbar blint en göpen sand,
Om ej ett jordras hämmats genom denna blott?
Låt vara, att hon menat blott det ädlaste
Och även skuldlös hunnit, vad hon syftat till;
Blev detta alltid hennes lycka?
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
